Sommarjobb
Jag är som ni kanske vet anställd på en gäng bemanningsföretag som extrajobbare. Via ett av dessa har jag sökt en del sommarjobb, och idag ringde de och erbjöd mig precis det jobbet jag helst ville ha. Tjoho, tänkte jag. Två minuter senare kryper det fram att man måste ha bil för att ta sig dit. De hade visst missat att skriva ut det i annonsen. Sammanfattningsvis: Idag fick jag jobb och blev av med det inom loppet av 2 minuter. Livet är spännande.
I övrigt tror jag jag har bestämt mig för vad jag ska hitta på nästa läsår. Tror jag. Kanske. Antagligen. Eller? Jo. Ja, jag har bestämt mig. Jag skiter i stadsbytet och tar det lite lugnt istället. Det är jag värd. För jag är faktiskt fantastiskt duktig.
Nu ska jag äta glass. Gör det du med.
I övrigt tror jag jag har bestämt mig för vad jag ska hitta på nästa läsår. Tror jag. Kanske. Antagligen. Eller? Jo. Ja, jag har bestämt mig. Jag skiter i stadsbytet och tar det lite lugnt istället. Det är jag värd. För jag är faktiskt fantastiskt duktig.
Nu ska jag äta glass. Gör det du med.
Att skriva blogg
Jag loggade in på lunarstorm härom dagen. Ni vet den där fjortisvarienten av facebook (inte för att facebook nu är så fantastiskt vuxet, men där kan folk i alla fall skriva r och s istället för j och z) som vi ägnade alldeles för mycket tid åt en gång i tiden. Tittade på min dagbok och insåg att jag där har en mastig samling av mina tankar från 1999 till 2005. I perioder har jag skrivit varenda dag.
Jag har aldrig varit mycket för att skriva en privat dagbok. Känns som slöseri med tid. Samtidigt är det ju faktiskt riktigt charmigt (och ibland pinsamt) att kunna gå tillbaka och läsa om vem man var, vad man gjorde, vad man tyckte och tänkte och kände. Min lunarsamling är min enda sådana förteckning. Ja, och den här bloggen då. Vart vill jag komma med det här? Jo, jag kom fram till att jag ska försöka hinna med min stackars blogg lite då och då.
Sagt och gjort, jag satte mig vid datorn, loggade in på bloggen och klickade på "skapa inlägg". Och blev utslängd till översiktssidan. Klickade. Blev utslängd. Klickade på något annat. Blev utslängd. Och så vidare. Morr, tänkte jag och la ner hela den planen ytterligare några veckor. Nu har jag i alla fall lyckats ta mig in. Motivaionen är inte på topp längre, men vem vet... Om inte annat kan jag ju slänga in delar av min C-uppsats här och tvinga er att läsa den bit för bit. Moahahaaa!
Så vad gör jag egentligen nu för tiden?
Jo, jag bor en en centralt belägen, söt liten etta i Västerås, ett (eller två) stenkast från Mälardalens Högskola, där jag är på upploppet inför mina två kandidatxamen. Nämnda upplopp består av 200% plugande - c-uppsats i miljökommunikation på heltid, extrakurs i förnyelsebar energi på halvtid och rester från en extrakurs i globalisering och hållbar utveckling på halvtid. Vid sidan om detta har jag 2 extrajobb som jag dissar ganska mycket just nu och en pojkvän, som jag ägnar alldeles för mycket tid åt (men det är det värt). Vidare (utan inbördes ordning) umgås jag med vänner, spelar poker, super, dansar, tittar på serier, spelar dataspel, är förkrossad över min älskade katt Nancys död för snart ett halvår sedan, gosar med min nya laptop, spelar guitarhero, skriker åt min pojke, pussar på min pojke, hälsar på mamma med man och hästen alldeles för sällan, städar, öppnar post, sover, äter, duschar, mm, mm.
Sen, då? undrar du kanske. Vart tar mene vägen efter allt detta pluggande, när hon har sina två kandidatexamen?
Det är en mycket bra fråga. Hör av dig om du har ett bra svar.
Jag har aldrig varit mycket för att skriva en privat dagbok. Känns som slöseri med tid. Samtidigt är det ju faktiskt riktigt charmigt (och ibland pinsamt) att kunna gå tillbaka och läsa om vem man var, vad man gjorde, vad man tyckte och tänkte och kände. Min lunarsamling är min enda sådana förteckning. Ja, och den här bloggen då. Vart vill jag komma med det här? Jo, jag kom fram till att jag ska försöka hinna med min stackars blogg lite då och då.
Sagt och gjort, jag satte mig vid datorn, loggade in på bloggen och klickade på "skapa inlägg". Och blev utslängd till översiktssidan. Klickade. Blev utslängd. Klickade på något annat. Blev utslängd. Och så vidare. Morr, tänkte jag och la ner hela den planen ytterligare några veckor. Nu har jag i alla fall lyckats ta mig in. Motivaionen är inte på topp längre, men vem vet... Om inte annat kan jag ju slänga in delar av min C-uppsats här och tvinga er att läsa den bit för bit. Moahahaaa!
Så vad gör jag egentligen nu för tiden?
Jo, jag bor en en centralt belägen, söt liten etta i Västerås, ett (eller två) stenkast från Mälardalens Högskola, där jag är på upploppet inför mina två kandidatxamen. Nämnda upplopp består av 200% plugande - c-uppsats i miljökommunikation på heltid, extrakurs i förnyelsebar energi på halvtid och rester från en extrakurs i globalisering och hållbar utveckling på halvtid. Vid sidan om detta har jag 2 extrajobb som jag dissar ganska mycket just nu och en pojkvän, som jag ägnar alldeles för mycket tid åt (men det är det värt). Vidare (utan inbördes ordning) umgås jag med vänner, spelar poker, super, dansar, tittar på serier, spelar dataspel, är förkrossad över min älskade katt Nancys död för snart ett halvår sedan, gosar med min nya laptop, spelar guitarhero, skriker åt min pojke, pussar på min pojke, hälsar på mamma med man och hästen alldeles för sällan, städar, öppnar post, sover, äter, duschar, mm, mm.
Sen, då? undrar du kanske. Vart tar mene vägen efter allt detta pluggande, när hon har sina två kandidatexamen?
Det är en mycket bra fråga. Hör av dig om du har ett bra svar.
The Meatrix
Bibelskola
Jag har fått reklam från Hoppets Röst. De vill att jag ska beställa deras brevkurs BIBELN SÄGER. Jag är trött på att kristna inte kan respektera "Ingen reklam"-skyltar, så jag skickade ett litet mail till dem...
Hej,
jag tänkte att ni kanske behöver en liten förklaring av fenomenet klisterlappar med texten "Ingen reklam, tack!" på brevlådor, då ni inte verkar ha greppat budskapets fulla innebörd. Vi tar det ett ord i taget. INGEN är en negation, dvs att följande INTE är önskvärt. REKLAM är lappar/foldrar/tidningar vars främsta uppgift att få mottagaren att köpa/beställa något, t.ex. en brevkurs. Och slutligen TACK, som uttrycker en tacksamhet hos brevlådeägaren för att detta respekteras, som läggs till i slutet för att ge meningen en artigare klang. Sammanfattningsvis betyder alltså dessa klisterlappar att den vars brevlåda lappen sitter på INTE VILL HA ER FOLDER. Har jag gjort saken lite klarare nu?
Vidare skulle jag vilja tillägga att det anses mer korrekt att ange, eller åtminstone hänvisa, till empiriska fakta när icke vedertagna påståenden läggs fram. Alternativt kan skribenten lägga ett "jag/vi tror/anser att..." före nämnda påstående. Några exempel ur er text där ovanstående bör tillämpas följer: (1)"Här skiljer vi oss från djuren [...] Vi kan till exempel ha en stark känsla för rättvisa" (2)"[...] i vår medfödda längtan att tillbe Gud" (3)"För att finna den verkliga lyckan måste vi alltså tillfredsställa vårt behov av en kontakt med vår Skapare."
Slutligen brukar en punkt (.) vara att föredra i slutet av meningar. (Se slutet av första stycket.)
Jag hoppas att jag varit till hjälp och att ni nu kan lyckas bättre med en korrekt marknadsföring nästa gång.
Med vänliga hälsningar
Marléne Andersson
Manpowerparty
Hej alla trogna och otrogna läsare. Jag har varit en dålig bloggare sedan jag kom hem från Thailand. Kanske kan det bli ändring på det igen - kanske inte. Återstår att se.
Nu vill jag i alla fall dela med mig av några bilder. Som ni kanske vet så har jag varit en Nisse från Manpower under sommaren, bland annat på HM-lagret i Eskilstuna (Usch, skulle kunna gnälla på den arbetsplatsen sida upp och sida ner, men jag besparar er det. Det är över nu, och den 25:e september blir jag rik.) Några av oss från Manpower Västerås var starka nog att i fredags fira att vi jobbat klart. Så här glada var vi (klicka för förstoring):
Idag börjar nollningsperioden på Mälardalens Högskola och med den tre veckors festande. Kanske kan en del av detta förevigas och hamna här på bloggen? Vi får se... Kul ska jag ha i alla fall!
Nu vill jag i alla fall dela med mig av några bilder. Som ni kanske vet så har jag varit en Nisse från Manpower under sommaren, bland annat på HM-lagret i Eskilstuna (Usch, skulle kunna gnälla på den arbetsplatsen sida upp och sida ner, men jag besparar er det. Det är över nu, och den 25:e september blir jag rik.) Några av oss från Manpower Västerås var starka nog att i fredags fira att vi jobbat klart. Så här glada var vi (klicka för förstoring):
Idag börjar nollningsperioden på Mälardalens Högskola och med den tre veckors festande. Kanske kan en del av detta förevigas och hamna här på bloggen? Vi får se... Kul ska jag ha i alla fall!
Break your silence
get into your line
and do as you're told
don't think you can come here
and change us
with your talk about your rights
to what is our birthright
because we have got a cock
and you've got a cunt
so, just get into your line
and do as you're told
is it as bad as this?
someone said:
"women don't know how much
men hate them"
well, when I read about how much sexual
violence women are subjected to
i would sadly say: yes!
but where does it all come from
where does all that hatred come from?
and because of what?
can I ask you a question?
do you want change at all?
or am I just naive
to think that you would want to
give up some of your power?
or could it be possible
could it be possible
or am I just naive?
why don't you go out and condemn it?
if you say that you're not one of them
if you say that we are all equal
and that they are just bad people
we'll have to fight together
in this stormy weather where
women learn to act like women
and where men learn to act like men
so you will have to break your silence
if we're gonna fight this violence
you will have to break your silence
and do as you're told
don't think you can come here
and change us
with your talk about your rights
to what is our birthright
because we have got a cock
and you've got a cunt
so, just get into your line
and do as you're told
is it as bad as this?
someone said:
"women don't know how much
men hate them"
well, when I read about how much sexual
violence women are subjected to
i would sadly say: yes!
but where does it all come from
where does all that hatred come from?
and because of what?
can I ask you a question?
do you want change at all?
or am I just naive
to think that you would want to
give up some of your power?
or could it be possible
could it be possible
or am I just naive?
why don't you go out and condemn it?
if you say that you're not one of them
if you say that we are all equal
and that they are just bad people
we'll have to fight together
in this stormy weather where
women learn to act like women
and where men learn to act like men
so you will have to break your silence
if we're gonna fight this violence
you will have to break your silence
Ett par timmar på ett flyg
Ett par timmar på flyget och plupps, så är man hemma igen. Bisarrt.
THE END
(På just den här resan, alltså.)
THE END
(På just den här resan, alltså.)
Ett brollop i byn
Dagen
Den 17:e april 2007 gifte sig antligen min thailandska styvsyster och hennes tyska man sig pa traditionellt, thailandskt vis hemma i hennes barndomsby. En blandning av seriosa ceremonier med munkar, symboliska traditioner for lycka, festliga upptag for skratt och tarfyllda tack till foraldrar och familj.
Brudparet blir valsignade av munkarna.
Hela huset och tradgarden avr fyllda med blomdekorationer.
Min vackra styvsyster Siripen (eller Som, som hon kallas)
Sonja, Siripens nara van, som dessutom pratar mycket bra engelska, vilket vi inte ar helt bortskamda med folk som gor. Nagot galen, men trevlig prick.
Min charmige styvbror Kom och hans japanska fru Mickie som haller pa att ge ris till munkarna.
En av byns fina tanter, ocksa hon i full fard med munkmatning.
Precis som brudens lyckliga, men totalt slutkorda (av att organisera brollopet) mor Bunsaen.
Mycket folk lyckades de pressa in, men manga fick sitta utanfor. Totalt antal gaster under dagen/kvallen: 300 (!).
Thailandare tycker om farg. Och glitter.
Brudparet och en av byns chefsmunkar, som ocksa ar Bunsaens bror.
Min underbara thailandska familj.
En del av cememonin var att Tom (tysken, maken, som ni sakert forstar) under tjo och tjim var tvungen att be och betala sin forbi ett antal symboliska hinder for att komma in till huset och fram till sin brud.
Och hans fotter maste naturligtvis tvattas, sa han inte tar med sig smuts in i sin nya familj.
Pengar betalas till brudens foraldrar, 100.000 baht i det har fallet, oftast mindre, ibland mer. (Tackte knappt brollopskostaderna.)
Brudparet "binds ihop" och valsignas.
Alla knyter lyckoband runt Soms och Toms armar. Har pappa, som passar pa att saga nagot sa fint att alla narvarande borjade grata.
Som avslutning pa ceremonierna gar brudparet och lagger sig tillsammans och pussas en gang, efter en skojig lek dar man har gomt mynt i sangen och bruden och brudgummen tavlar om att hinna hitta flest mynt. Siripen vann med rage. Saklart.
Kvallen
Paus under de hetaste timmarna - och sen var det fest!
Trott och lycklig Bunsaen (Hon akte in pa sjukhus nar allt var klart, helt utpumpad och gratandes av lycka. Brollopet ar en mycket, mycket viktig ceremoni for foraldrarna har. Ar mer till for att tacka dem an for att fira sig sjalva. En bekraftelse pa att hon gjort ett bra jobb som mor. Men hon mar bra nu. Ett dygns somn med dropp var allt hon behovde.), avklippt pappa och svettig jag.
Lillflickan till hoger fangade buketten, vi andra far vanta lange med giftamal. (Inte mig emot.)
Hela kvallen holls det tal eller sjongs kareoke uppe pa scenen.
Pa terassen dansade vi glatt.
Tradgarden, terassen, uppfarten och grannarnas tradgard var fulla med folk.
Anna, Jag och Pappa - de tre farangerna pa plats.
Vi gick ganska tidigt, da vi haft ett par tuffa dagar med lite somn innan, sa vi missade nar Kom sjong, tyvarr. Men det var en trevlig kvall och en fin dag. Nu har jag varit pa mitt livs forsta brollop - och det pa ett thailandskt sadant och som brudens syster. Jag som inte ens hade nagon syster for bara ett par ar sedan. Nu har jag en hel thailandsk slakt som valkomnar mig varmt. De ar jattesota.
Den 17:e april 2007 gifte sig antligen min thailandska styvsyster och hennes tyska man sig pa traditionellt, thailandskt vis hemma i hennes barndomsby. En blandning av seriosa ceremonier med munkar, symboliska traditioner for lycka, festliga upptag for skratt och tarfyllda tack till foraldrar och familj.
Brudparet blir valsignade av munkarna.
Hela huset och tradgarden avr fyllda med blomdekorationer.
Min vackra styvsyster Siripen (eller Som, som hon kallas)
Sonja, Siripens nara van, som dessutom pratar mycket bra engelska, vilket vi inte ar helt bortskamda med folk som gor. Nagot galen, men trevlig prick.
Min charmige styvbror Kom och hans japanska fru Mickie som haller pa att ge ris till munkarna.
En av byns fina tanter, ocksa hon i full fard med munkmatning.
Precis som brudens lyckliga, men totalt slutkorda (av att organisera brollopet) mor Bunsaen.
Mycket folk lyckades de pressa in, men manga fick sitta utanfor. Totalt antal gaster under dagen/kvallen: 300 (!).
Thailandare tycker om farg. Och glitter.
Brudparet och en av byns chefsmunkar, som ocksa ar Bunsaens bror.
Min underbara thailandska familj.
En del av cememonin var att Tom (tysken, maken, som ni sakert forstar) under tjo och tjim var tvungen att be och betala sin forbi ett antal symboliska hinder for att komma in till huset och fram till sin brud.
Och hans fotter maste naturligtvis tvattas, sa han inte tar med sig smuts in i sin nya familj.
Pengar betalas till brudens foraldrar, 100.000 baht i det har fallet, oftast mindre, ibland mer. (Tackte knappt brollopskostaderna.)
Brudparet "binds ihop" och valsignas.
Alla knyter lyckoband runt Soms och Toms armar. Har pappa, som passar pa att saga nagot sa fint att alla narvarande borjade grata.
Som avslutning pa ceremonierna gar brudparet och lagger sig tillsammans och pussas en gang, efter en skojig lek dar man har gomt mynt i sangen och bruden och brudgummen tavlar om att hinna hitta flest mynt. Siripen vann med rage. Saklart.
Kvallen
Paus under de hetaste timmarna - och sen var det fest!
Trott och lycklig Bunsaen (Hon akte in pa sjukhus nar allt var klart, helt utpumpad och gratandes av lycka. Brollopet ar en mycket, mycket viktig ceremoni for foraldrarna har. Ar mer till for att tacka dem an for att fira sig sjalva. En bekraftelse pa att hon gjort ett bra jobb som mor. Men hon mar bra nu. Ett dygns somn med dropp var allt hon behovde.), avklippt pappa och svettig jag.
Lillflickan till hoger fangade buketten, vi andra far vanta lange med giftamal. (Inte mig emot.)
Hela kvallen holls det tal eller sjongs kareoke uppe pa scenen.
Pa terassen dansade vi glatt.
Tradgarden, terassen, uppfarten och grannarnas tradgard var fulla med folk.
Anna, Jag och Pappa - de tre farangerna pa plats.
Vi gick ganska tidigt, da vi haft ett par tuffa dagar med lite somn innan, sa vi missade nar Kom sjong, tyvarr. Men det var en trevlig kvall och en fin dag. Nu har jag varit pa mitt livs forsta brollop - och det pa ett thailandskt sadant och som brudens syster. Jag som inte ens hade nagon syster for bara ett par ar sedan. Nu har jag en hel thailandsk slakt som valkomnar mig varmt. De ar jattesota.
Ett besok pa en bergstopp
Det var en gang for lange sedan en helig, vit elefant som bar den siamesiska kungens heligaste reliker pa ryggen. Elefanten slapptes los for att visa var den nya tillflyktsorten for dessa skulle vara, efter att de just raddats undan en invasion, och den styrde genast stegen norrut. Pa en bergstopp mitt i jungeln i norra Thailand stannade den, snurrade tre varv och lade sig ner och dog. Nedanfor berget vaxte sedan en stad fram, Chiang Mai, och pa platsen dar den vita elefanten dog restes ett tempel - ett av Thailands mest valbesokta, beromda och heliga tempel: Doi Sutep.
Ett nyarsfirande i Thailand
Har du nagon gang varit med om en riktigt stor och brutal vattenfight som pagatt riktigt lange? Stora vattenpistoler? Mycket folk? Flera timmar? Tank dig det varsta i den vagen du nagonsin varit med om, och du ar fortfarande inte i narheten av det har.
Har du varit blot nan gang? Badat med kladerna pa? Du vet sadar blot som man kanner sig nar man just gar upp ur vattnet med genomvata klader? Det ar inte ens halften av hur blot man blir av det har.
Varit pa nagon stor, galen fest nagon gang? Sista april i Uppsala kanske? Absolut ingenting i jamforelse.
Det Thailandska nyaret har precis passerat. Tre dagar (minst) av jattefest och brutalt vattenkrig i HELA landet. ALLA ar med och ALLA kastar vatten pa ALLA fran soluppgang till solnedgang. Studentstaden Chiang Mai ar varst, dar firas det i narmare en vecka och bilkoerna in mot staden pa formiddagen och ut pa kvallen ar milslanga. Det slapps pa extravatten i kanalen och det ar proppfullt med folk som slanger hink efter hink med vatten pa varandra.
Sa har sag det ut i Chiang Mai 13-15:e april i ar:
(Ja, sjon bilen aker igenom ar normalt en vag.)
Firandet av nyaret, Songkran, har utvecklats och kanske i viss man urartat sedan det i borjan handlade om att ga ren in i det nya aret. Man tog en skal med doftande blomvatten och stankte lite forsiktigt pa sina nara och kara for att symbaliskt tvatta dem infor ett nytt ar. Det gar lite brutalare till nu for tiden. Men alla ar fortfarande med, skrattar och ler och tackar snallt nar de far en skopa vatten over huvudet. Och med tanke pa hur varmt det ar i april i det har landet ar det bara skont att fa hink efter hink med vatten over sig hela dagen. Men se upp for isvattnet...
Har du varit blot nan gang? Badat med kladerna pa? Du vet sadar blot som man kanner sig nar man just gar upp ur vattnet med genomvata klader? Det ar inte ens halften av hur blot man blir av det har.
Varit pa nagon stor, galen fest nagon gang? Sista april i Uppsala kanske? Absolut ingenting i jamforelse.
Det Thailandska nyaret har precis passerat. Tre dagar (minst) av jattefest och brutalt vattenkrig i HELA landet. ALLA ar med och ALLA kastar vatten pa ALLA fran soluppgang till solnedgang. Studentstaden Chiang Mai ar varst, dar firas det i narmare en vecka och bilkoerna in mot staden pa formiddagen och ut pa kvallen ar milslanga. Det slapps pa extravatten i kanalen och det ar proppfullt med folk som slanger hink efter hink med vatten pa varandra.
Sa har sag det ut i Chiang Mai 13-15:e april i ar:
(Ja, sjon bilen aker igenom ar normalt en vag.)
Firandet av nyaret, Songkran, har utvecklats och kanske i viss man urartat sedan det i borjan handlade om att ga ren in i det nya aret. Man tog en skal med doftande blomvatten och stankte lite forsiktigt pa sina nara och kara for att symbaliskt tvatta dem infor ett nytt ar. Det gar lite brutalare till nu for tiden. Men alla ar fortfarande med, skrattar och ler och tackar snallt nar de far en skopa vatten over huvudet. Och med tanke pa hur varmt det ar i april i det har landet ar det bara skont att fa hink efter hink med vatten over sig hela dagen. Men se upp for isvattnet...
Ett avsked i soder
Imorgon formiddag lamnar jag Koh Phangan. Usch.
En timme hos Mork
Mina damer och herrar, far jag lov att presentera - enbart 5 dagar gammal - min tatuering!
Och nej - det gjorde inte sarskilt ont.
Och nej - det gjorde inte sarskilt ont.
En kortis fran Thongsala
Resesallskapet ar utbytt men platsen ar den samma. Kvar pa Koh Phangan, fast Timling har akt hem, Anna till Japan och Jenny Fors hit. Sjalv ar jag lite smakrasslig for tillfallet. En kombination av smakrampor far mig pa daligt humor och orsakar hemlangtan. Men det ar over imorgon, det har jag bestamt.
Nasta internetning ska jag ha med mig kamerasladden. Da kommer en liten overraskning...
Ha det bra i varsolen!
Nasta internetning ska jag ha med mig kamerasladden. Da kommer en liten overraskning...
Ha det bra i varsolen!
Ett liv i thailandska bukten?
Efter en svang med Timling genom Isaan med tillhorande lokalbusstransport, munkmatning och djungelpromenad har vi nu sammanstralat med Anna och ater tagit oss ner till paradison Koh Phangan.
Underbart attt vara hemma igen. Timling har hunnit dricka sin(a) forsta bucket(s)...
...och vi rojde runt bra pa stranden harom dagen. Vi hyr nu ett tvavaningshus med tva sovrum, tva badrum, bardisk, kylskap, tre terasser....
(bara overvaningen som syns fran vagen) samt tva finfina motorcyklar (varav en ar min nya stora karlek har i livet) och mar javligt bra. Lite varmt, kanske, men jag ALSKAR den har on. Vet inte varfor jag nagonsin akte harifran. Eller varfor jag planerar att gora det igen. Aka harifran? Vad ar det? Risken ar stor att jag aldrig lyckas. Utbildning? Jobb? Varfor, nar man kan hanga i en hangmatta har?
Jag ar nu snart ohjalpligt fast bakom Koh Phangandimmorna.
Underbart attt vara hemma igen. Timling har hunnit dricka sin(a) forsta bucket(s)...
...och vi rojde runt bra pa stranden harom dagen. Vi hyr nu ett tvavaningshus med tva sovrum, tva badrum, bardisk, kylskap, tre terasser....
(bara overvaningen som syns fran vagen) samt tva finfina motorcyklar (varav en ar min nya stora karlek har i livet) och mar javligt bra. Lite varmt, kanske, men jag ALSKAR den har on. Vet inte varfor jag nagonsin akte harifran. Eller varfor jag planerar att gora det igen. Aka harifran? Vad ar det? Risken ar stor att jag aldrig lyckas. Utbildning? Jobb? Varfor, nar man kan hanga i en hangmatta har?
Jag ar nu snart ohjalpligt fast bakom Koh Phangandimmorna.
En promenad i Khon Khaen
Jag befinner mig i skrivande stund i Khon Khaen, en av Isaan-omradets knytpunkter. Staden, som har ungefar 150 000 invanare, ligger tva timmars bussresa vaster om Roi Et, dar min far bor. Vad gor jag da har? Jo, jag ska leka resebyra igen. Timling kommer till Thailand, och med hjalp av flyg till Khon Khaen, imorgon kvall och jag ska mota honom pa flygplatsen. Lite "riktiga Thailand" har han bestallt, och riktigt Thailand kommer han att fa. Varme och bilar och djur och marknadsstand och manniskor och damm och lukter och ljud. Om det inte skulle racka med Roi Et och pappas by Bando, sa finns det i overflod har i Khon Khaen.
Jag anlande med bussen halv elva i morse och borjade promenera, sokande efter hotell. Fint hotell, jag tankte namligen lyxa till det lite. Staden var storre an jag farstatt och vagarna var breda och proppfulla med lunchrusningstrafik, sa det tog ett tag att ta sig bort till omradet med lyxhotell jag hade spanat in. Val framme, svettig, smutsig och trott, upptacker jag att omradet var fullt med kostymnissor och - nissar och finkladda flickor och uniformskladda vakter. Jag tittar ner pa mina trasiga flippflopps och smutsiga fotter och kanner plotsligt tydligt att jag luktar svett. Inget att gora - jag kryssade mellan affarsfolket och knallade in pa det 5+ stjarniga lyxhotellet. Fullt. Nasta hotell. Fullt. Nasta. Ocksa fullt. Och sa vidare. Nagot ar pa gang, Khon Khaen ar proppfullt den har veckan. Just nar jag skulle hit.
Efter att ha snurrat runt bland hotellen hade jag tillslut tappat riktingen och visste inte langre var jag befann mig. Jag hade fatt en karta av en tysk jag traffade pa en restaurang innan jag borjade min promenad, men stoltheten hindrade mig att plocka fram den mitt i folkvimlet. Jag vill inte att folk ska tro att jag ar vilse. Det vore ju pinsamt... Efter att ha gatt ytterligare tio minuter i den nu stekheta solen frangick jag dock mina principer, hittade mig ett lugnt horn, tittade pa kartan och gjorde sedan helt om efter att ha insett att jag var pa vag ut ur staden.
Nagon timme senare hade jag tillslut hittat ett hotellrum - mer eller mindre det sista i staden - bara ett kvarter fran busstationen jag utgick fran. Rent och fint, aircondition, varmvatten och tv med 60(!) kanaler. Efter en stund i svalkan, en duch och kladbyte gjorde det inget att jag tagit en sadan omvag i letandet for nu kan jag Khon Khaen! Har just atit middag pa en vegetarisk restaurang jag hittade pa vagen och tagit en promenad genom nattmarknaderna jag hade lagt marke till. Hittade nya flippflopps for 20 baht (4 kr!) och tog reda pa hur jag tar mig till flygplatsen imorgon. Nu blir det massage och sedan hem till mina filmkanaler.
Tjupp!
Jag anlande med bussen halv elva i morse och borjade promenera, sokande efter hotell. Fint hotell, jag tankte namligen lyxa till det lite. Staden var storre an jag farstatt och vagarna var breda och proppfulla med lunchrusningstrafik, sa det tog ett tag att ta sig bort till omradet med lyxhotell jag hade spanat in. Val framme, svettig, smutsig och trott, upptacker jag att omradet var fullt med kostymnissor och - nissar och finkladda flickor och uniformskladda vakter. Jag tittar ner pa mina trasiga flippflopps och smutsiga fotter och kanner plotsligt tydligt att jag luktar svett. Inget att gora - jag kryssade mellan affarsfolket och knallade in pa det 5+ stjarniga lyxhotellet. Fullt. Nasta hotell. Fullt. Nasta. Ocksa fullt. Och sa vidare. Nagot ar pa gang, Khon Khaen ar proppfullt den har veckan. Just nar jag skulle hit.
Efter att ha snurrat runt bland hotellen hade jag tillslut tappat riktingen och visste inte langre var jag befann mig. Jag hade fatt en karta av en tysk jag traffade pa en restaurang innan jag borjade min promenad, men stoltheten hindrade mig att plocka fram den mitt i folkvimlet. Jag vill inte att folk ska tro att jag ar vilse. Det vore ju pinsamt... Efter att ha gatt ytterligare tio minuter i den nu stekheta solen frangick jag dock mina principer, hittade mig ett lugnt horn, tittade pa kartan och gjorde sedan helt om efter att ha insett att jag var pa vag ut ur staden.
Nagon timme senare hade jag tillslut hittat ett hotellrum - mer eller mindre det sista i staden - bara ett kvarter fran busstationen jag utgick fran. Rent och fint, aircondition, varmvatten och tv med 60(!) kanaler. Efter en stund i svalkan, en duch och kladbyte gjorde det inget att jag tagit en sadan omvag i letandet for nu kan jag Khon Khaen! Har just atit middag pa en vegetarisk restaurang jag hittade pa vagen och tagit en promenad genom nattmarknaderna jag hade lagt marke till. Hittade nya flippflopps for 20 baht (4 kr!) och tog reda pa hur jag tar mig till flygplatsen imorgon. Nu blir det massage och sedan hem till mina filmkanaler.
Tjupp!
Ett par veckor i Laos - Del 5, Vang Vieng (fortfarande!)
Dagens citat:
"She tied you to a kitchen chair,
she broke your throne, she cut your hair
and from your lips
she drew the halleluja"
(Rufus Wienwright)
_______________________________________________________________________________
Som ni kanske marker stannade vi lite lange an planerat i Vang Vieng. Faktum ar att vi struntade helt i att aka nan annanstans, mer an det som lag pa hemvagen. Vi fastnade, helt enkelt. Det var mysigt dar. Nedan foljer det sista Laosinlagget ur mitt anteckningsblock.
_______________________________________________________________________________
16/2
Den steniga grusvagen stracker sig mellan berg, risfalt och skog, rakt genom den laotiska landsbygden. Den typiska roda sanden tacker vagen och rott damm ligger i tjocka lager pa buskarna i dikeskanten. Solen star nastan i zenit och luften ar het och torr.
Jag trampar och trampar och kampar kor att fa den tunga laotiska, vaxelfria, cykeln upp for en svag men lang lutning. Den studsar fram over det overdimensionerade gruset. Saden vibrerar, styret vibrerar - allting vibrerar. Den forsta skuggan pa flera kilometer dyker upp och vi stannar for en vattenpaus. Ut ur djungeln kommer plotsligt en ung man. Over hans axel hanger ett gevar. Han tittar pa oss och borjar sedan hoa in mot skogen. Vi ler mot honom, avbryter var vattenpaus och cyklar med nyfunna krafter snabbt upp for den langa backen.
Vi hyrde idag cyklar och gav oss av pa aventyp pa landet. Malet: En bla lagun, enligt kartan sju kilometer fran Vang Vieng. Hur gick det da sen? Jo, efter ett stopp pa vagen vid en ickebla lagun och ett dopp med kladerna pa gick det lattare.
Vi tog oss hela vagen till malet, trots att avstandaanvisningen nog var nagot optimistisk. Lagunen var vacker, likasa den tillhorande grottan dryga 100 meters klattring ovanfor.
Vagen hem kandes inte alls lika lang (Men tiden ar som sagt en boll pa en del stallen i Asien) och nu ser vi fram emot en, for en gangs skull valfokant, middag med pafoljande Frindskvall.
"Jag visste inte att Laos var ett traningslager."
(Okand svensk i den bla lagunen)
"She tied you to a kitchen chair,
she broke your throne, she cut your hair
and from your lips
she drew the halleluja"
(Rufus Wienwright)
_______________________________________________________________________________
Som ni kanske marker stannade vi lite lange an planerat i Vang Vieng. Faktum ar att vi struntade helt i att aka nan annanstans, mer an det som lag pa hemvagen. Vi fastnade, helt enkelt. Det var mysigt dar. Nedan foljer det sista Laosinlagget ur mitt anteckningsblock.
_______________________________________________________________________________
16/2
Den steniga grusvagen stracker sig mellan berg, risfalt och skog, rakt genom den laotiska landsbygden. Den typiska roda sanden tacker vagen och rott damm ligger i tjocka lager pa buskarna i dikeskanten. Solen star nastan i zenit och luften ar het och torr.
Jag trampar och trampar och kampar kor att fa den tunga laotiska, vaxelfria, cykeln upp for en svag men lang lutning. Den studsar fram over det overdimensionerade gruset. Saden vibrerar, styret vibrerar - allting vibrerar. Den forsta skuggan pa flera kilometer dyker upp och vi stannar for en vattenpaus. Ut ur djungeln kommer plotsligt en ung man. Over hans axel hanger ett gevar. Han tittar pa oss och borjar sedan hoa in mot skogen. Vi ler mot honom, avbryter var vattenpaus och cyklar med nyfunna krafter snabbt upp for den langa backen.
Vi hyrde idag cyklar och gav oss av pa aventyp pa landet. Malet: En bla lagun, enligt kartan sju kilometer fran Vang Vieng. Hur gick det da sen? Jo, efter ett stopp pa vagen vid en ickebla lagun och ett dopp med kladerna pa gick det lattare.
Vi tog oss hela vagen till malet, trots att avstandaanvisningen nog var nagot optimistisk. Lagunen var vacker, likasa den tillhorande grottan dryga 100 meters klattring ovanfor.
Vagen hem kandes inte alls lika lang (Men tiden ar som sagt en boll pa en del stallen i Asien) och nu ser vi fram emot en, for en gangs skull valfokant, middag med pafoljande Frindskvall.
"Jag visste inte att Laos var ett traningslager."
(Okand svensk i den bla lagunen)
Ett par veckor i Laos - Del1, Vientien
Forst ett citat fran min fars mycket filosofiska och visa fru:
When you are happy - put it out
When you are sad - put it out
Then you have space for the other things
(Bunsaen Mayurowat)
______________________________________________________________________________
Vi underskattade den teknologiska utvecklingen i Laos. Vi ber om ursakt for det. Att ett land bara har en enda ATM-maskin, innebar inte nodvandigtvis att de inte har high-speed internet i varje gatuhorn. Jag lat mig nog ocksa delvis luras av mina tidigare erfaranheter av Kambodja, dar mer eller mindre hela stader delade pa ett 56-modem. Oavsett vad vara fordomar grundade sig pa sa ar det allts sa att det finns vettigt internet till ett nastan vettigt pris i det har landet.
MEN - vi reser runt mycket mer har an i Thailand, med ett mer pressat tidsschema, och har darfor inte tid eller lust att hanga framfor datorer helva dagarna. Skriver om resan gor jag allts for hand (som pa den gamla goda tiden - med penna och papper. Minns ni?) i anteckningsblocket. Uppdaterar sedan bloggen med dessa bitvis ganska virriga texter nar jag har lust.
______________________________________________________________________________
LAOS
9/2
Forsta intryck: Fan vad de bygger overallt!
Andra intryck: Eller kanske inte. Massa hal overallt. Dammigt. Proppfull tuktuk.
Tredje intryck: Ah, verkar ju mysigt har!
Fjarde intryck: Det har ar bra.
______________________
Vientien ar en dammig och delvis ganska trasig och halig stad med flera vackra platser, speciellt langs Mekongfloden, och manga mysiga restauranger och cafeer. Lyxrestauranger, svenska bagerier och svanska pizzerior(!), franska cafeer, thailandska gatukok, laotiska marknader samt ett otal massagestallen och massvis med trevliga och relativt rena guesthouses.
Vi kom hit idag. Idag ar varldens langsta dag. Vi har hunnit undersoka tva stader till fots (Nong Kai och Vientien), korsa en grans (inklusive inforskaffning av Visum), aka massa tuktuk, sitta vid floden och titta pa solnedgangen, hanga och lasa, fa massage, vaxla pengar, hitta boende och ata SEX ggr (se gick det med den bantningskuren). Jag har dessutom hunnit bli narmare dodssjuk och sedan tillfriskna. Hur manga dagar hinner man med sa mycket? Hur gjorde vi? Ar tiden en boll* har med?
*Som jag tror att jag tidigare namnt beter sig tiden inte riktigt som vanligt i den paralella dimensionen Koh Phangan. Detta fenomen har diskuterats fram och tillbaka och vi har kommit fram till att tiden pa Koh Phangan inte ar linjar, som i vanliga fall, utan snarare som en kupa eller boll. Kanske en bubbla.
_______________________________________________________________________________
10/2
Kara anteckningsblock!
Idag hittade vi en pool har i Vientien. Det var skont.
Brevid mig kryper ekorren Anna omkring pa alla fyra och letar efter alla prylar hon gomt overallt. Hon har for ovrigt stulit den tredje hotellhandduken. Sneaky, sneaky.
Vi har bestamt oss for att rora oss norrut imorgon. Vi ska namligen hinna till Hongsa ett par dagar innan 17:e, for da ar det *trumvirvel* ELEFANTFESTIVAL! Wiii!
Ater till dagen. Sa har gick den till: Upp. Dusch. Frukost pa vart vanliga stalle. (Vi ater verkligen for mycket nar vi har hunnit skaffa ett "vanligt stalle" efter en halv dag. Hm. Det kommer att finnas dubbelt sa mycket av oss nar vi kommer hem. Fast vi forsoker faktiskt rora pa oss ocksa, se vidare beskrivning av dagen.) Planerad promenad, Anna gick den, jag stannade hemma och hade agglossningsverk. Fruktlunch. Promenad. Poolfynd. Simmning. Promenad. Underbar middag. Solnedgang vid floden.
Nu ar det paus, sen eventuellt rockkonsert som verkar vara pa g borta vid kulturhuset. Aterstar att se.
Anna smiskar sig sjalv pa rumpan. "Fast och fin" sager hon. Jag tror hon har planer pa att doda mig och ata upp mig som fardkost. Fast hon kommer inte att lyckas. Jag ar en Mouy Thai-kanin.
(Ursakta internskamten)
_______________________________________________________________________________
Laos ar ett kommunistiskt land. Det ar intressant att lasa deras dagstidningar.
_______________________________________________________________________________
Vi gick till rockkonserten. Och sedan forbi den. I egenskap av mesiga svenskar kande vi oss lite obehangliga till mods av alla automatvapen.
Daremot hiottade vi mysiga kuddar, SPY och trevliga(?) svenskar vid flodkanten. Jag har gatt 5 kr over budget idag. Attans.
_______________________________________________________________________________
Ny film pa Youtube: Pappas och Bunsaens hund efter tvangsdusch.
When you are happy - put it out
When you are sad - put it out
Then you have space for the other things
(Bunsaen Mayurowat)
______________________________________________________________________________
Vi underskattade den teknologiska utvecklingen i Laos. Vi ber om ursakt for det. Att ett land bara har en enda ATM-maskin, innebar inte nodvandigtvis att de inte har high-speed internet i varje gatuhorn. Jag lat mig nog ocksa delvis luras av mina tidigare erfaranheter av Kambodja, dar mer eller mindre hela stader delade pa ett 56-modem. Oavsett vad vara fordomar grundade sig pa sa ar det allts sa att det finns vettigt internet till ett nastan vettigt pris i det har landet.
MEN - vi reser runt mycket mer har an i Thailand, med ett mer pressat tidsschema, och har darfor inte tid eller lust att hanga framfor datorer helva dagarna. Skriver om resan gor jag allts for hand (som pa den gamla goda tiden - med penna och papper. Minns ni?) i anteckningsblocket. Uppdaterar sedan bloggen med dessa bitvis ganska virriga texter nar jag har lust.
______________________________________________________________________________
LAOS
9/2
Forsta intryck: Fan vad de bygger overallt!
Andra intryck: Eller kanske inte. Massa hal overallt. Dammigt. Proppfull tuktuk.
Tredje intryck: Ah, verkar ju mysigt har!
Fjarde intryck: Det har ar bra.
______________________
Vientien ar en dammig och delvis ganska trasig och halig stad med flera vackra platser, speciellt langs Mekongfloden, och manga mysiga restauranger och cafeer. Lyxrestauranger, svenska bagerier och svanska pizzerior(!), franska cafeer, thailandska gatukok, laotiska marknader samt ett otal massagestallen och massvis med trevliga och relativt rena guesthouses.
Vi kom hit idag. Idag ar varldens langsta dag. Vi har hunnit undersoka tva stader till fots (Nong Kai och Vientien), korsa en grans (inklusive inforskaffning av Visum), aka massa tuktuk, sitta vid floden och titta pa solnedgangen, hanga och lasa, fa massage, vaxla pengar, hitta boende och ata SEX ggr (se gick det med den bantningskuren). Jag har dessutom hunnit bli narmare dodssjuk och sedan tillfriskna. Hur manga dagar hinner man med sa mycket? Hur gjorde vi? Ar tiden en boll* har med?
*Som jag tror att jag tidigare namnt beter sig tiden inte riktigt som vanligt i den paralella dimensionen Koh Phangan. Detta fenomen har diskuterats fram och tillbaka och vi har kommit fram till att tiden pa Koh Phangan inte ar linjar, som i vanliga fall, utan snarare som en kupa eller boll. Kanske en bubbla.
_______________________________________________________________________________
10/2
Kara anteckningsblock!
Idag hittade vi en pool har i Vientien. Det var skont.
Brevid mig kryper ekorren Anna omkring pa alla fyra och letar efter alla prylar hon gomt overallt. Hon har for ovrigt stulit den tredje hotellhandduken. Sneaky, sneaky.
Vi har bestamt oss for att rora oss norrut imorgon. Vi ska namligen hinna till Hongsa ett par dagar innan 17:e, for da ar det *trumvirvel* ELEFANTFESTIVAL! Wiii!
Ater till dagen. Sa har gick den till: Upp. Dusch. Frukost pa vart vanliga stalle. (Vi ater verkligen for mycket nar vi har hunnit skaffa ett "vanligt stalle" efter en halv dag. Hm. Det kommer att finnas dubbelt sa mycket av oss nar vi kommer hem. Fast vi forsoker faktiskt rora pa oss ocksa, se vidare beskrivning av dagen.) Planerad promenad, Anna gick den, jag stannade hemma och hade agglossningsverk. Fruktlunch. Promenad. Poolfynd. Simmning. Promenad. Underbar middag. Solnedgang vid floden.
Nu ar det paus, sen eventuellt rockkonsert som verkar vara pa g borta vid kulturhuset. Aterstar att se.
Anna smiskar sig sjalv pa rumpan. "Fast och fin" sager hon. Jag tror hon har planer pa att doda mig och ata upp mig som fardkost. Fast hon kommer inte att lyckas. Jag ar en Mouy Thai-kanin.
(Ursakta internskamten)
_______________________________________________________________________________
Laos ar ett kommunistiskt land. Det ar intressant att lasa deras dagstidningar.
_______________________________________________________________________________
Vi gick till rockkonserten. Och sedan forbi den. I egenskap av mesiga svenskar kande vi oss lite obehangliga till mods av alla automatvapen.
Daremot hiottade vi mysiga kuddar, SPY och trevliga(?) svenskar vid flodkanten. Jag har gatt 5 kr over budget idag. Attans.
_______________________________________________________________________________
Ny film pa Youtube: Pappas och Bunsaens hund efter tvangsdusch.
En natt vid Mekong
Pa vag in i Laos. Kanslan ar bra. Hors om tva veckor (?) med berattelser om nya aventyr.
Nu har Rocky det bra.
Hej.
Nu har Rocky det bra.
Hej.
Rocky Dale
Var Rocky
var karlek
var alskade hundvar karlek
for alltid
i vara minnen
Din varme
din mjukhet
din bedjande blick
din pondus
ditt alskade berg
Och palsen
den tjocka
och stolthetens svans
for alltid
i vara minnen
Din radsla
din gladje
din entusiasm
din karlek
ditt eviga stod
Du springer
och skaller
och leker med oss
for alltid
i vara minnen
Tack for att vi fick lara kanna dig, tack for 11 underbara ar, tack for alla fina minnen. Du finns hos oss alltid, alltid.
Forlat att jag ar sa langt borta ikvall, jag ar med dig i mina tankar och med min sjal. Jag alskar dig.
Hejda muffel.
Ett kalas i Bando Nongwang
En kvall blev vi bjudna pa 6-ars kalas hos grannen. Trotta efter dagen och matta efter middagen var vi forst lite skeptiska till att ga pa fest full med folk som alla vill titta pa en och prata thai med en. Men det lilla fodelsedagsbarnets hoppfulla blick fick oss att lova att titta forbi. En timme senare grabbade vi vara digitalkameror och knallade over.
Vi blev snabbt indragna i partyt, som bestod av alla mojliga manniskor i alla mojliga aldrar som var dar av alla mojliga anledningar (fira flickan/ fa gratis mat/ supa / umgas). Nagon stack en cola i handen pa oss och satte oss pa mattan som var utlagd pa marken och alla pratade i mun pa varandra. Mat drogs snabbt fram: "kin khao, kin khao!" ("At! At!"!) For mycket kott for mig, for mycket chili for Anna (och tvartom med, for den delen). "Tjan im!" ("Jag ar matt"). Men colan drack vi.
Fram med kameran och ta kort pa ett par barn som blygt smygit sig fram runt mammas ben. Vanda pa kameran och visa kortet. Plotsligt var allt skratt och tjo och tjim. Alla barn ville vara med pa alla kort och titta pa varenda emellan. Hela den lyckligt skrattande barnflocken glomde all blygsel och slangde sig over oss tills vi nastan drunknade i sma sota mini-thailandare. Vi brande av kort efter kort tills batterierna var slut. Har ar en del av resultatet, med fodelsedagsbarnet overst:
Sa smaningom lugnade det sig och vi tackade vardinnan, som var mycket motvillig att slappa oss darifran, och gick hem for att gora oss redo for natten. Borta hos grannen sjongs en glad, hogljudd och falsk "Happy birthday to you" och sedan kom dunka-dunka musiken igang pa allvar. Basen skakade husvaggarna till langt in pa natten, kalaset blev ett fylleslag och vi sov som stockar genom alltihop.
Nasta gang vi aker upp dit ska vi ta med framkallade bilder pa alla barn och dela ut. Med de familjernas ekonomi ar chanserna till bilder pa barnen inte allt for manga. Var offrade halvtimme pa kvallen gav oss mojligheten att gladja manga barn och foraldrar med enkla presenter. Dessutom fick vi en fantastisk stund med ett gang sockersota barn. Bejaka, for fan!
____________________________________________________________________
Nasta gang, forresten? Ja, vi befinner oss inte langre uppe i Isaan (nordostra Thailand), utan har nu pa drygt 1,5 dygn forflyttat oss, via Bangkok, ner till det mytomspunna, det fantastiska, paradiset Koh Phangan.
Aterkommer om det. Vi stannar har ett tag och har det bra.
______________________________________________________________________________
Hittade forresten Dalo:s och LTD:s nya t-shirt i Bangkok:
Hare
Vi blev snabbt indragna i partyt, som bestod av alla mojliga manniskor i alla mojliga aldrar som var dar av alla mojliga anledningar (fira flickan/ fa gratis mat/ supa / umgas). Nagon stack en cola i handen pa oss och satte oss pa mattan som var utlagd pa marken och alla pratade i mun pa varandra. Mat drogs snabbt fram: "kin khao, kin khao!" ("At! At!"!) For mycket kott for mig, for mycket chili for Anna (och tvartom med, for den delen). "Tjan im!" ("Jag ar matt"). Men colan drack vi.
Fram med kameran och ta kort pa ett par barn som blygt smygit sig fram runt mammas ben. Vanda pa kameran och visa kortet. Plotsligt var allt skratt och tjo och tjim. Alla barn ville vara med pa alla kort och titta pa varenda emellan. Hela den lyckligt skrattande barnflocken glomde all blygsel och slangde sig over oss tills vi nastan drunknade i sma sota mini-thailandare. Vi brande av kort efter kort tills batterierna var slut. Har ar en del av resultatet, med fodelsedagsbarnet overst:
Sa smaningom lugnade det sig och vi tackade vardinnan, som var mycket motvillig att slappa oss darifran, och gick hem for att gora oss redo for natten. Borta hos grannen sjongs en glad, hogljudd och falsk "Happy birthday to you" och sedan kom dunka-dunka musiken igang pa allvar. Basen skakade husvaggarna till langt in pa natten, kalaset blev ett fylleslag och vi sov som stockar genom alltihop.
Nasta gang vi aker upp dit ska vi ta med framkallade bilder pa alla barn och dela ut. Med de familjernas ekonomi ar chanserna till bilder pa barnen inte allt for manga. Var offrade halvtimme pa kvallen gav oss mojligheten att gladja manga barn och foraldrar med enkla presenter. Dessutom fick vi en fantastisk stund med ett gang sockersota barn. Bejaka, for fan!
____________________________________________________________________
Nasta gang, forresten? Ja, vi befinner oss inte langre uppe i Isaan (nordostra Thailand), utan har nu pa drygt 1,5 dygn forflyttat oss, via Bangkok, ner till det mytomspunna, det fantastiska, paradiset Koh Phangan.
Aterkommer om det. Vi stannar har ett tag och har det bra.
______________________________________________________________________________
Hittade forresten Dalo:s och LTD:s nya t-shirt i Bangkok:
Hare