Marléne

Jag vaknar framat tiotiden. Stracker lite pa mig, tar min bok och min vattenflaska och forflyttar mig ut till hangmattan. En timme senare kryper Anna ut ur bungalown och lagger sig tillratta i hangmattan brevid. Jag knallar in pa toaletten och tar en snabbdusch i kallvattnet, letar fram klader, roker en cigg eller tva. Anna duschar, packar en vaska, fixar haret.

Ett par, tre timmar efter uppvaknandet sitter vi pa vespan pa vag mot frukost. Stammisfrukoststallet nere vid havet ligger i och for sig bara 150 meter bort, men pa Koh Phangan ar det langt over gangavstand. Val framme blir det ris och omelett och fruktshake. Frukostritualen tar en dryg timme. Klockan ar nu minst 12. For eftermiddagen finns lite olika alternativ.

Ibland tar vi vespan (Jag kor, Anna ar andrepilot - dvs paminner om att stanga av blinkersen efter svangen och laser cykeln nar den karvar och jag blir sur.) till andra delar av on och lagger oss i solen eller satter oss i skuggan och laser eller plaskar i vattnet pa vackra strander.

 
 


Var lilla vespa tar oss overallt - over bergen till Haad Yao, genom jungeln till Chaluklam, langs kusten till Haad Mae Hat.



Ibland aker vi in till den lilla staden Thongsala och satter oss pa nagon mysig restaurang eller internetar ett tag eller shoppar lite.

Ibland lagger vi oss i skuggan pa en en paradisstrand och far helkroppsmassage for 50 kronor.



Ibland tar vi oss aldrig ifran frukoststallet utan hanger dar hela eftermiddagen, pratar med folk och kanske badar lite.



Ibland aker vi upp till bugalown igen och lagger oss i hangmattorna och laser hela dagen.



Ibland gar vi till Joyfullbar, umgas, ater bananer och spelar biljard.



Framat solnedgangen ar det dags for middag. Dusch, kvallsklader pa och val av middagsstalle. Just idag blev det italienskt inne i Thongsala.

Efter solnedgangen vaknar on till liv. Kvallen startar pa Joyfull. Dit ska vi nu, sa fortsattning foljer... Skal!

Over Thailandska bukten ligger en dimma. Bortom denna dimma finns en annan dimension, en battre varld, en tropisk o ingen klarar av att lamna, en plats dar tiden inte finns - paradiset pa jorden - Koh Phangan.















Vad gor man da har? I forsta hand njuter. Tar det lugnt. Struntar i allt och har det riktigt, riktigt, riktigt bra. Aktiviteter sol och bad, internetande, motorcykelakande, utforskande av on, atande, festande och dansande kan forekomma. Men oftast ligger man bara i en hangmatta och ar LAT. Alla ar vanner, atmosfaren ar fantastisk och allt ar ok.

Till min stora gladje var min favvobar kvar, inklusiva de gamla stamgasterna (Det ar namligen valdigt fa som lyckas lamna den har on igen nar de val kommit hit. Svaret pa fragan "How long have you stayed att koh phangan?" borjar ofta med "I was supposed to leave eight month ago...". Lyckas man anda forflytta sig, sa kommer man, som jag, garanterat tillbaka.)

Har bor vi:



Ibland ar vi pa stranden och solar lite:







Tar oss runt gor vi numera dagtid sa har:



Men oftast hanger vi har - pa varldens basta bar - Joyfull bar:



Dar jobbar Jim (en av de som fastnat) - var bartender, van och fixare:



Den sockersota agarinnan Joy och hennes son (som lag i magen sist jag sag honom):



Nan mer som vuxit till sig ar den galna barhunden Duktig:



Igar var vi pa Black moon party och trampade sand till progtrance fram till gryningen, sa vi har precis atit frukost mer eller mindre till solnedgangen. Nu ar myggorna pa vag och jag vill hem till hangmattan. Nasta gang det ar dansparty kanske jag vagar ta med kameran - da far ni se pa UV-konst!

Pa aterseende  / mene i paradiset, tryggt inbaddad bakom dimmorna.

En kvall blev vi bjudna pa 6-ars kalas hos grannen. Trotta efter dagen och matta efter middagen var vi forst lite skeptiska till att ga pa fest full med folk som alla vill titta pa en och prata thai med en. Men det lilla fodelsedagsbarnets hoppfulla blick fick oss att lova att titta forbi. En timme senare grabbade vi vara digitalkameror och knallade over.

Vi blev snabbt indragna i partyt, som bestod av alla mojliga manniskor i alla mojliga aldrar som var dar av alla mojliga anledningar (fira flickan/ fa gratis mat/ supa / umgas). Nagon stack en cola i handen pa oss och satte oss pa mattan som var utlagd pa marken och alla pratade i mun pa varandra. Mat drogs snabbt fram: "kin khao, kin khao!" ("At! At!"!) For mycket kott for mig, for mycket chili for Anna (och tvartom med, for den delen). "Tjan im!" ("Jag ar matt"). Men colan drack vi.

Fram med kameran och ta kort pa ett par barn som blygt smygit sig fram runt mammas ben. Vanda pa kameran och visa kortet. Plotsligt var allt skratt och tjo och tjim. Alla barn ville vara med pa alla kort och titta pa varenda emellan. Hela den lyckligt skrattande barnflocken glomde all blygsel och slangde sig over oss tills vi nastan drunknade i sma sota mini-thailandare. Vi brande av kort efter kort tills batterierna var slut. Har ar en del av resultatet, med fodelsedagsbarnet overst:















Sa smaningom lugnade det sig och vi tackade vardinnan, som var mycket motvillig att slappa oss darifran, och gick hem for att gora oss redo for natten. Borta hos grannen sjongs en glad, hogljudd och falsk "Happy birthday to you" och sedan kom dunka-dunka musiken igang pa allvar. Basen skakade husvaggarna till langt in pa natten, kalaset blev ett fylleslag och vi sov som stockar genom alltihop.

Nasta gang vi aker upp dit ska vi ta med framkallade bilder pa alla barn och dela ut. Med de familjernas ekonomi ar chanserna till bilder pa barnen inte allt for manga. Var offrade halvtimme pa kvallen gav oss mojligheten att gladja manga barn och foraldrar med enkla presenter. Dessutom fick vi en fantastisk stund med ett gang sockersota barn. Bejaka, for fan!

____________________________________________________________________

Nasta gang, forresten? Ja, vi befinner oss inte langre uppe i Isaan (nordostra Thailand), utan har nu pa drygt 1,5 dygn forflyttat oss, via Bangkok, ner till det mytomspunna, det fantastiska, paradiset Koh Phangan.





Aterkommer om det. Vi stannar har ett tag och har det bra.

______________________________________________________________________________

Hittade forresten Dalo:s och LTD:s nya t-shirt i Bangkok:



Hare

(Ber om ursakt foratt vissa bilder ligger ner, kan inte fixa det vid den har datorn. Ni far vrida pa huvudet, helt enkelt.))

Jag vaknar vid halvsjutiden. Tupparna galer, grannarna ropar, nagon sjunger, faglarna kvittrar, musiken spelar, hundarna skaller. Byn har vaknat. Ett tjut och sedan thailandskt tal ur hogtalarna pa masten mitt i byn. Jag ger upp somnen och drar pa mig en troja. Det ar lite kallt utanfor tacket sa har dags under vintern. Pa med strumpor, en filt over axlarna, en kopp varm, sot dryck i handen och ut pa terassen. Dar sitter vi ett tag och ser solen langsamt krypa upp over hustaket och lysa upp mangotradet och det fantastiska overflodet av bouganvillor i alla tankbara farger.



Sa smaningom stiger temperaturen och jag tar en dusch och ater en yoghurt. Framat atta sitter vi pa flaket pa en pickup och skumpar fram mellan risfalt och vattenbufflar pa vag till ett tempel ute i skogen. Folk skiner upp och skrattar och pekar och ropar till varandra nar de ser att det aker forbi vasterlanningar, "faranger". Jag slanger fram stjarnleendet och njuter av uppmarksamheten, Anna fnissar lite generat och ar alldeles fascinerad. Efter en kvart ar vi framme. Nu ska det matas munkar! Bunsaen, min fars livskamrat, delar ut var gava "tambon", bestaende av ris, i munkarnas matkarl.



Bakom buskarna pagar en ceremoni, folk donerar pengar, mediterar och umgas. En munk sitter framfor en massa folk och pratar i en mikrofon. Ibland skrattar han till. Aven mitt i sangen senare avbryter han for att skratta at nagonting. Stamningen ar vanlig och tillatande.

Andra munkar ar ute och minglar, daribland Bunsaens bror, som kom forbi oss for att prata lite och fa ciggaretter.

 

Runt i skogen springer barn och hundar och leker. Efter ceremonierna samlas folk runt oss for att titta pa farangerna. De tycker att vi ar vackra; "soae, soae!". De pratar thai med oss, vi ler och ser ofarstaende ut, de fortsatter prata. Nagra ord lyckas jag uppfatta och nagan form av vacklande och bristfallig, men vanlig,  kommunikation uppstar. De bjuder pa ortte och tar kort pa oss, vi tar kort pa democh alla skrattar. Nar alla har fatt titta pa oss, skrattat med oss och fotat oss och fortatt att vi inte forstar mycket av vad de sager blir skaran runt vart bord mindre igen och vi drar oss darifran. Upp pa flaket igen och skumpa hemat. Ett par kor korsar vagen sa vi maste stanna.



Val hemma satter vi oss pa terassen med varsin bok, lysnar pa faglarna och byljuden och njuter av vadret, lugnet och skonheten.

_________________________________________________________________________

Eftermiddagen agnades sedan at poolhang och telefonshopping.

 

Nu blire hem till papps igen och ata varrullar. RIKTIGA varrullar. Puss pa er.

Efter narmare 30 timmars resande var vi igar kvall antligen framme i Bando Nongwang, Roi Et, Thailand. Min papps halsade oss uppflygen pa terassracket mitt i den paradisiska gronskan. En lang kram, en skvatt tarar och lite pizza senare somnade vi som stockar och sov var forsta ordentliga natt pa lange.

Vi ar idag ute pa var forsta lilla svang in till staden och ska sa smaningom ta ett dopp eller tva i poolen vid hotellet strax utanfor. Sedan ska vi hem till papps igen och lata oss uppslukas av lugnet ett par dagar innan vi beger oss soderut mot hav och fester. Berattar mer vid nasta internetbesok.

Just, for er som inte har sa mycket koll, lite bakgrund:

-Min pappa bor i en liten by i nordostra Thailand (Isaan) sedan 7 ar tillbaka
-Jag har nu akt hit for femte gangen
-Senaste resan till sydostasien var pa nastan ett halvar
-Den har gangen stannar jag i 3,5 manader
-Aker till stor del med Anna, som ser denna del av Varlden for forsta gangen
-Preliminarplanen for resan ar Isaan, soder, Isaan, Laos, Vietnam, Laos, Isaan, Ost, Soder, Myanmar (Burma), Isaan, ChiangMai, Isaan, hem. Typ. Med god marginal for forandringar, forutom att jag maste over gransen ibland for visats skull.

Bah, I go!

Skulle bara vilja informera om att vi faktiskt lyckades väl med att röja upp i lägenheten. Det är inte alltid fullständig misär hos systrarna Ågren. Så här fint har vi det nu:







Så det så.