Kvinnligt och Manligt i Ankeborg
För snart ett år sedan skrev jag en hemtenta i genuskunskap. Min kära mor tyckte väldigt mycket om den och har visat runt den för halva världen, och den har fått en del positiva kommentarer. Här är den nu, för resten av världen att beskåda (och för de som kan svenska; kanske t.o.m. läsa...).
Obs: detta är inte den slutgiltiga versionen, framsidebilderna är egentligen andra och en del slarvfel är rättade. Har inte inlämningsversionen på denna dator, dock, så ni får nöja er med följande.
I ”Kalle Ankas Jul-Kul” (1974) finns 23 st ”pyssel”. Fyra av dessa handlar om flickor/kvinnor: Solblomma ska måla en kruka, snövit behöver hjälp att lista ut vilken kastrull hon ska använda, Kicki, Titti och Pippi har bakat tårtor och Klarabella har tappat sitt pärlhalsband. Matlagning och skönhet är de gemensamma nämnarna. Detta är dock över 30 år sedan, så hur ser det ut nu?
I ”Kalle Anka Sommarlov” (2005) finns åtta st ”pyssel”:
Kalle som ska laga ett paraply, knattarna som ska cykla genom Ankeborg, Kalle som ska ta sig över en trasig bro, Farbror Joakim som ska räkna pengar, någonting är konstigt i Farmors kök, knattarna som ska sortera saker, Kalle som ska byta däck och slutligen Kajsa som förvirrat tittar på en bokstavsgåta. Sex av åtta pyssel handlar om aktiva män. Det ska cyklas, fixas, räknas och kluras ut. Två av åtta pyssel visar kvinnor. Den ena, farmor, bakar och har inget med själva uppgiften att göra och den andra står passivt och tittar förvirrat på ett bokstavsproblem.
Jag köpte mig ett par tidningar och började läsa och förundras. Här följer några exempel.
Huvudkaraktärerna är alla män, och en stor majoritet av birollerna och bakgrundsfolket är män. Männen presenteras genom sitt yrke: Musse är detektiv, Kalle har en misslyckar karriär och hoppar mellan dåligt betalda jobb, Joakim von Anka är en framgångsrik affärsman, Uppfinnarjocke är just en uppfinnare, Björnligan är bovar osv. Kvinnorna presenteras i sitt förhållande till männen: Kajsa är Kalles flickvän, Mimmi är Musses flickvän, Gittan är kvinnan som vill ha Joakim von Anka, Farmor Anka är Kalles farmor osv. Den enda kvinna som står för sig själv är Magica de Hex – och hon är en ond häxa.
För det första utseendet. Alla kvinnor, även de få bakgrundskvinnorna, har ögonfransar – vilket männen inte har. Alla kvinnorna har kjol, ofta långt hår, rosetter, handvärskor och högklackat. Som Nina Björk skriver i ”Under det rosa täcket” är kvinnlighet alltså något man måste klä på sig. Den helt naturliga kvinnan har inte mer ögonfransar än män, men redan här i en barntidning ställs alltså kravet på flickor att de ska se ut att ha det. Först med rosett, handväska, högklackat och maskara är vi kvinnor.
För det andra den enorma bristen på kvinnor. Alla huvudkaraktärer är män, de flesta biroller är män och 90% av bakgrundsfolket är män. Kvinnorna syns i bakgrunden som sekreterare, sjuksköterskor, mammor eller fruar eller som biroller till manliga huvudkaraktärer. Stephan Mendel-Enk ägnar ett kapitel i ”Med uppenbar känsla för stil” åt ett dagis och skriver om just det – att pojkar tränas i att ta plats, medan flickorna får lära sig att hålla sig undan och hjälpa till. Nina Björk skriver också om det offentliga rummet som tillhörandes mannen. Det handlar om män.
Vilka är då de få kvinnor som flickor har att identifiera sig med? Vi har Kajsa, som fullt ut iklätt sig kvinnligheten. Hon bär rosa, högklackat och handväska och har en stor rosa rosett på huvudet. Hennes intressen är mode, konst och matlagning och hon släpar med en uttråkad Kalle på olika evenemang kring dessa teman. Hon vill att Kalle ska skämma bort henne med presenter och romantiska middagar på dyra restauranger för ”en dam i Ankeborg kan inte gå på restaurang ensam”. Hon ser helt enkelt till att uttnyttja de privilegier hon har som kvinna - att bli beundrad, omhändertagen, uppvaktad – eftersom hon i en kvinnlig kropp inte har möjlighet att få de manliga privilegierna (Nina Björk). Hon uttrycker ofta sina önskningar på sätt som Kalle inte förstår, och blir sedan arg när han inte uppfattat hennes vinkar. Detta följer den biologiska myt Mendel-Enk tar upp om att killar skulle vara rakare än kvinnor, och att kvinnor ofta uttrycker sig luddigt. Kanske är det snarare så att det är Kalle som är dålig på att kommunisera eftersom han som man fått så lite träning i det. ”Småtjejer blir tilltalade med upp emot hundra gånger så många ord som småkillar” säger beteendevetare Ingemar Gens i ”Med uppenbar känsla för stil”.
Vi har Mimmi, som är Musses flickvän. Hon lyssnar när han berättar om sina mysterier medan hon kokar te, stryker kläder, sopar, damtorkar eller på annat vis utför hushållsarbete. Ofta kommer hon med ett eller två inlägg som bidrar till att fånga skurken, men Musse är alltid den som lägger ihop pusselbitarna. ”Kvinnor kan vara duktiga, ambitiösa, förståndiga, men det storslagna, det fantastiska, är förbehållet männen” skriver Mendel-Enk och beskriver på samma gång Musse och Mimmi.
Tseëlon skriver i ”Kvinnan och maskerna” om fem paradoxer som kvinnor lever efter. Den första, anständighetsparadoxen, behandlar det klassiska uppdelningen av kvinnorollen i ”madonna” och ”hora”. Madonnan är den rena, avsexualiserade och moderliga kvinnan (Jungfru Maria) medan horan är en ond varelse som använder sin skönhet och list för att förleda mannen (Eva, Pandora). Om Kajsa och Mimmi är madonnor, så är Magica horan. Klädd i svart, något urringad klänning med spetskant och med mer smink än någon annan är hon ute efter Joakims första krona. Hon är den enda kvinnan som står för sig själv, och alltså är hon ond.
Dessa tre kvinnliga karaktärer står för tre olika ansikten hos den kvinnliga könsrollen. Kajsa gestaltar den vackra, modemedvetna, ytliga kvinnan som kan vinnas med pengar och romantik. Klädindustrins och modetidningarnas kvinna (Under det rosa täcket - Välkommen till maskeraden) som skaffar sig makt genom att göra sig till eftertraktat objekt. Hon är den historiska trubadurens jungfru – ett objekt att avguda (Kvinnan och maskerna, Från essens till utseende: civilisationsprocessen). Mimmi är istället den ”naturliga”, hjälpsamma och husliga kvinnan. Hon är stark och intelligent, men överglänser aldrig mannen. Hon är biologins ”naturliga” kvinna (Under det rosa täcket – Jakten på hjärnan) som följer sina kvinnliga gener och finns där för Musse. Den historiska trubarurens perfekta kvinna, den stödjande makan (Kvinnan och maskerna, Från essens till utseende: civilisationsprocessen). Magica står för den hjärtlösa förförerskan (Kvinnan och maskerna, Ödestiger förföljelse: Och Gud skapade kvinnan), horan, häxan. Med trolldom, list och skönhet drar hon ner mannen i fördärvet. Alltså: Kvinnan som objekt, kvinnan som hustru och mor och kvinnan som ansvarig för ondskan.
Men alla dessa män i tidningarna, då? Vad är det för ena? I ”Med uppenbar känsla för stil” skriver Stephan Mendel-Enk om den dominerande manligheten och dess ideal: Stå pall, behärska dig, var lojal mot gruppen, offra dig för något större och viktigare än du själv, den interna hierarkin, den stenhårda uppdelningen offentligt/privat, föraktet för svaghet. Han menar att manligheten är en våldsideologi, att det manliga föraktet mot den som inte kan bruka våld när det krävs är större än samhällets officiella intolerans mot våld, att manligheten i sig är vad som, när den dras till sin spets, formar misshandlare, våltäcktsmän och mördare. Han skriver vad etnologen Jesper Fundberg skrivit i sin avhandling: ”Eftersom mannen är norm i samhället behöver han inte beskrivas. Vi lär oss bli män genom att lära oss att inte vara som kvinnor”. Det gäller att visa sig hård, stark, tuff och göra karriär – annars är man en kärring. Hur stämmer denna bild av män och manlighet in på Ankeborgs befolkning?
Till att börja med har vi Kalle Anka som ska föreställa en totalt misslyckad figur. Vad är det då han har misslyckats med? Dels är det karriären, en av de viktigast uppgifterna för en riktig man. Dels lyder han sin flickvän, som ändå då och då dejtar hans mer lyckade kusin, vilket tyder på svaghet som ju är att föraktas. Dels kan han inte behärska sig, vilket är en av Mendel-Enks manlighets stöttepelare. Dessutom är han alltid långt ner på den manliga hierarkins stege – på jobbet och i familjen. Alla dessa misslyckanden försöker han väga upp genom aggressivitet och våldsamhet, för att hålla masken och inte framstå som svag. Det som Kalle misslyckas med som gör honom rolig är alltså att med värdighet framstå som en lyckad Man.
Joakim von Anka har till största delen lyckats. Han är rik och mäktig, har jobbat hårt och är nu rikast i världen. Det ”större och viktigare” än han själv han offrar sig för är sina pengar. Han är högst upp i hierarkin och skulle aldrig erkänna några känslor för någonting annat än sina pengar. Han uppfattas som känslokall, vilket egentligen bara är att dra manlighetens förakt för svaghet och rädsla för något så kvinnligt som känslor till sin spets, precis som Mendel-Enk förklarar våldsdåden i samhället med urspårade manliga krav på att ”stå pall” och kunna ta till våld när det krävs.
Precis som Kalle är mest misslyckad och Joakim är rikast så är Uppfinnarjocke intelligentast. Han är en undergeni som uppfinner behändiga prylar på löpande band och beställning. Han visas oftast som en snäll och fredlig man men även han kan bli arg när det gäller och hota med våld om det behövs. I Kalle Anka & c:o nr 29 -05 lurar han av Björnbusarna deras pistol genom att låtsas att han hade en flaska nitroglycerin och tvingar dem sedan till fängelset under pistolhot. Han riskerade sig själv för något större: att Björnbusarna inte skulle råna eller skada någon, han stod pall och hånar sedan björnbusarna för deras rädsla, deras svaghet.
Jag kan fortsätta räkna upp de otaliga manliga karaktärerna i Ankeborg och undantagslöst härleda deras personlighet och yrke till Mendel-Enks dominerande manlighet. Musse är tuffast och smartast, han står pall ooch behärskar sig och löser gåtor och fångar bovar. Björnligan och Svarte Petter räknas till de sämsta, de kriminella männen som ägnar sig åt stölder och oprovocerat våld. De flesta manliga tillfälliga bikaraktärerna och bakgrundsfigurerna tar till våld vid minsta provokation (T.ex. i Kalle Anka Sommarlov, ”Världens största fiasko” när Kalle störtar ett lånat flygplan in i en lada och genast blir attackerad av flygplansägaren och bonden med stryptag och högafflar) Knattarna är intelligenta pojkar som är ute efter äventyr (”Som alla killar hoppas Knatte, Fnatte och Tjatte att de får uppleva något spännande på sommarlovet..”) och med mod och list tar de sig igenom dessa med hjälp av gröngörlingsboken. De är oftast snälla och hjälpsamma (om än något busiga) men inte heller de drar sig för att puckla på någon med en påk om denne någon förtjänat det (Kalle Ankas pocket nr 313 – Kalle, Joakim och Knattarna misshandlar Björnbusarna med påkar. ”På dem gossar!”.) De är okladerligt lojala mot gröngörlingarna som är en grupp med tydlig hierarki där det hela tiden gäller att bevisa sig och som bara består av pojkar och manliga ledare.
De är fattigast eller rikast, smartast eller dummast, snällast eller elakast och de är alla manliga. Även om Mimmi då och då hjälper Musse med ett fall, Kajsa ibland lyckas överlista några bovar och Farmor Anka faktiskt driver ett eget företag så gör de det klädda som den kvinnliga kvinnan i ”Under det rosa täcket” och det är som Stephan Mendel-Enk skriver: ”Det storslagna, det fantastiska, är förbehållet männen. Det finns delar av det mänskliga registret som bara män har tillträde till - det allra högsta och det allra lägsta.”
Litteratur
Kurslitteratur: ”Kvinnan och maskerna”, Efrat Tseëlon
”Under det rosa täcket ”, Nina björk
”Med uppenbar känsla för stil”, Stephan Mendel-Enk
Om Ankeborg: ”Kalle Anka & c:o” nr 28 till 32 -05
”Kalle Ankas Pocket” nr 307 och 313
”Kalle Ankas Jul-Kul” -74
”Kalle Anka & c:o Sommarlov” -05
”Musse Pigg & c:o” nr 3 -05
Obs: detta är inte den slutgiltiga versionen, framsidebilderna är egentligen andra och en del slarvfel är rättade. Har inte inlämningsversionen på denna dator, dock, så ni får nöja er med följande.
I ”Kalle Ankas Jul-Kul” (1974) finns 23 st ”pyssel”. Fyra av dessa handlar om flickor/kvinnor: Solblomma ska måla en kruka, snövit behöver hjälp att lista ut vilken kastrull hon ska använda, Kicki, Titti och Pippi har bakat tårtor och Klarabella har tappat sitt pärlhalsband. Matlagning och skönhet är de gemensamma nämnarna. Detta är dock över 30 år sedan, så hur ser det ut nu?
I ”Kalle Anka Sommarlov” (2005) finns åtta st ”pyssel”:
Kalle som ska laga ett paraply, knattarna som ska cykla genom Ankeborg, Kalle som ska ta sig över en trasig bro, Farbror Joakim som ska räkna pengar, någonting är konstigt i Farmors kök, knattarna som ska sortera saker, Kalle som ska byta däck och slutligen Kajsa som förvirrat tittar på en bokstavsgåta. Sex av åtta pyssel handlar om aktiva män. Det ska cyklas, fixas, räknas och kluras ut. Två av åtta pyssel visar kvinnor. Den ena, farmor, bakar och har inget med själva uppgiften att göra och den andra står passivt och tittar förvirrat på ett bokstavsproblem.
Jag köpte mig ett par tidningar och började läsa och förundras. Här följer några exempel.
- Kalle Anka & c:o nr 28 -05, texten brevid innehållsförteckningen: ”Som alla killar hoppas Knatte, Fnatte och Tjatte att de får uppleva något spännande på sommarlovet..”
- Kalle Anka Sommarlov -05, Full Rulle: Ett stort evenemang pågår i Ankeborg; Ödel Knödel ska utföra ett dödsföraktande motorcykelhopp över en broöppning. Samtidigt blir Kalle jagad genom staden av tre arga manliga fodringsägare. På vägen förstör han ett grönsaksstånd för en man och hans son, springer förbi en man i en trägård, hoppar över en mur och hamnar hos tre lejonhannar, blir stoppad av en manlig vakt och får på sig rullskridskor, retar upp en manlig bilförare och rullar slutligen i hög hastighet mot broöppningen där Ödel Knödel just blir presenterad av en man med mikrofon. Han kan inte stanna utan lyckas istället hoppa över öppningen men kör sedan in i en lastbil med manlig chaufför, varför han blåslagen hamnar på sjukhus. In kommer en välsminkad kvinnlig sjuksköterska för att anmäla besök – de tre fodringsägarna som också skadat sig under jakten och nu är ute efter hämnd.
- Kalle Anka &c:o nr 39 -05, Korkat och Torkat: Långben målar om Klarabellas kök, så att Klarabella kan färga håret istället (men hon förstör sedan håret för att hon råkar använda blåslampan istället för hårtorken för att torka håret.)
Huvudkaraktärerna är alla män, och en stor majoritet av birollerna och bakgrundsfolket är män. Männen presenteras genom sitt yrke: Musse är detektiv, Kalle har en misslyckar karriär och hoppar mellan dåligt betalda jobb, Joakim von Anka är en framgångsrik affärsman, Uppfinnarjocke är just en uppfinnare, Björnligan är bovar osv. Kvinnorna presenteras i sitt förhållande till männen: Kajsa är Kalles flickvän, Mimmi är Musses flickvän, Gittan är kvinnan som vill ha Joakim von Anka, Farmor Anka är Kalles farmor osv. Den enda kvinna som står för sig själv är Magica de Hex – och hon är en ond häxa.
För det första utseendet. Alla kvinnor, även de få bakgrundskvinnorna, har ögonfransar – vilket männen inte har. Alla kvinnorna har kjol, ofta långt hår, rosetter, handvärskor och högklackat. Som Nina Björk skriver i ”Under det rosa täcket” är kvinnlighet alltså något man måste klä på sig. Den helt naturliga kvinnan har inte mer ögonfransar än män, men redan här i en barntidning ställs alltså kravet på flickor att de ska se ut att ha det. Först med rosett, handväska, högklackat och maskara är vi kvinnor.
För det andra den enorma bristen på kvinnor. Alla huvudkaraktärer är män, de flesta biroller är män och 90% av bakgrundsfolket är män. Kvinnorna syns i bakgrunden som sekreterare, sjuksköterskor, mammor eller fruar eller som biroller till manliga huvudkaraktärer. Stephan Mendel-Enk ägnar ett kapitel i ”Med uppenbar känsla för stil” åt ett dagis och skriver om just det – att pojkar tränas i att ta plats, medan flickorna får lära sig att hålla sig undan och hjälpa till. Nina Björk skriver också om det offentliga rummet som tillhörandes mannen. Det handlar om män.
Vilka är då de få kvinnor som flickor har att identifiera sig med? Vi har Kajsa, som fullt ut iklätt sig kvinnligheten. Hon bär rosa, högklackat och handväska och har en stor rosa rosett på huvudet. Hennes intressen är mode, konst och matlagning och hon släpar med en uttråkad Kalle på olika evenemang kring dessa teman. Hon vill att Kalle ska skämma bort henne med presenter och romantiska middagar på dyra restauranger för ”en dam i Ankeborg kan inte gå på restaurang ensam”. Hon ser helt enkelt till att uttnyttja de privilegier hon har som kvinna - att bli beundrad, omhändertagen, uppvaktad – eftersom hon i en kvinnlig kropp inte har möjlighet att få de manliga privilegierna (Nina Björk). Hon uttrycker ofta sina önskningar på sätt som Kalle inte förstår, och blir sedan arg när han inte uppfattat hennes vinkar. Detta följer den biologiska myt Mendel-Enk tar upp om att killar skulle vara rakare än kvinnor, och att kvinnor ofta uttrycker sig luddigt. Kanske är det snarare så att det är Kalle som är dålig på att kommunisera eftersom han som man fått så lite träning i det. ”Småtjejer blir tilltalade med upp emot hundra gånger så många ord som småkillar” säger beteendevetare Ingemar Gens i ”Med uppenbar känsla för stil”.
Vi har Mimmi, som är Musses flickvän. Hon lyssnar när han berättar om sina mysterier medan hon kokar te, stryker kläder, sopar, damtorkar eller på annat vis utför hushållsarbete. Ofta kommer hon med ett eller två inlägg som bidrar till att fånga skurken, men Musse är alltid den som lägger ihop pusselbitarna. ”Kvinnor kan vara duktiga, ambitiösa, förståndiga, men det storslagna, det fantastiska, är förbehållet männen” skriver Mendel-Enk och beskriver på samma gång Musse och Mimmi.
Tseëlon skriver i ”Kvinnan och maskerna” om fem paradoxer som kvinnor lever efter. Den första, anständighetsparadoxen, behandlar det klassiska uppdelningen av kvinnorollen i ”madonna” och ”hora”. Madonnan är den rena, avsexualiserade och moderliga kvinnan (Jungfru Maria) medan horan är en ond varelse som använder sin skönhet och list för att förleda mannen (Eva, Pandora). Om Kajsa och Mimmi är madonnor, så är Magica horan. Klädd i svart, något urringad klänning med spetskant och med mer smink än någon annan är hon ute efter Joakims första krona. Hon är den enda kvinnan som står för sig själv, och alltså är hon ond.
Dessa tre kvinnliga karaktärer står för tre olika ansikten hos den kvinnliga könsrollen. Kajsa gestaltar den vackra, modemedvetna, ytliga kvinnan som kan vinnas med pengar och romantik. Klädindustrins och modetidningarnas kvinna (Under det rosa täcket - Välkommen till maskeraden) som skaffar sig makt genom att göra sig till eftertraktat objekt. Hon är den historiska trubadurens jungfru – ett objekt att avguda (Kvinnan och maskerna, Från essens till utseende: civilisationsprocessen). Mimmi är istället den ”naturliga”, hjälpsamma och husliga kvinnan. Hon är stark och intelligent, men överglänser aldrig mannen. Hon är biologins ”naturliga” kvinna (Under det rosa täcket – Jakten på hjärnan) som följer sina kvinnliga gener och finns där för Musse. Den historiska trubarurens perfekta kvinna, den stödjande makan (Kvinnan och maskerna, Från essens till utseende: civilisationsprocessen). Magica står för den hjärtlösa förförerskan (Kvinnan och maskerna, Ödestiger förföljelse: Och Gud skapade kvinnan), horan, häxan. Med trolldom, list och skönhet drar hon ner mannen i fördärvet. Alltså: Kvinnan som objekt, kvinnan som hustru och mor och kvinnan som ansvarig för ondskan.
Men alla dessa män i tidningarna, då? Vad är det för ena? I ”Med uppenbar känsla för stil” skriver Stephan Mendel-Enk om den dominerande manligheten och dess ideal: Stå pall, behärska dig, var lojal mot gruppen, offra dig för något större och viktigare än du själv, den interna hierarkin, den stenhårda uppdelningen offentligt/privat, föraktet för svaghet. Han menar att manligheten är en våldsideologi, att det manliga föraktet mot den som inte kan bruka våld när det krävs är större än samhällets officiella intolerans mot våld, att manligheten i sig är vad som, när den dras till sin spets, formar misshandlare, våltäcktsmän och mördare. Han skriver vad etnologen Jesper Fundberg skrivit i sin avhandling: ”Eftersom mannen är norm i samhället behöver han inte beskrivas. Vi lär oss bli män genom att lära oss att inte vara som kvinnor”. Det gäller att visa sig hård, stark, tuff och göra karriär – annars är man en kärring. Hur stämmer denna bild av män och manlighet in på Ankeborgs befolkning?
Till att börja med har vi Kalle Anka som ska föreställa en totalt misslyckad figur. Vad är det då han har misslyckats med? Dels är det karriären, en av de viktigast uppgifterna för en riktig man. Dels lyder han sin flickvän, som ändå då och då dejtar hans mer lyckade kusin, vilket tyder på svaghet som ju är att föraktas. Dels kan han inte behärska sig, vilket är en av Mendel-Enks manlighets stöttepelare. Dessutom är han alltid långt ner på den manliga hierarkins stege – på jobbet och i familjen. Alla dessa misslyckanden försöker han väga upp genom aggressivitet och våldsamhet, för att hålla masken och inte framstå som svag. Det som Kalle misslyckas med som gör honom rolig är alltså att med värdighet framstå som en lyckad Man.
Joakim von Anka har till största delen lyckats. Han är rik och mäktig, har jobbat hårt och är nu rikast i världen. Det ”större och viktigare” än han själv han offrar sig för är sina pengar. Han är högst upp i hierarkin och skulle aldrig erkänna några känslor för någonting annat än sina pengar. Han uppfattas som känslokall, vilket egentligen bara är att dra manlighetens förakt för svaghet och rädsla för något så kvinnligt som känslor till sin spets, precis som Mendel-Enk förklarar våldsdåden i samhället med urspårade manliga krav på att ”stå pall” och kunna ta till våld när det krävs.
Precis som Kalle är mest misslyckad och Joakim är rikast så är Uppfinnarjocke intelligentast. Han är en undergeni som uppfinner behändiga prylar på löpande band och beställning. Han visas oftast som en snäll och fredlig man men även han kan bli arg när det gäller och hota med våld om det behövs. I Kalle Anka & c:o nr 29 -05 lurar han av Björnbusarna deras pistol genom att låtsas att han hade en flaska nitroglycerin och tvingar dem sedan till fängelset under pistolhot. Han riskerade sig själv för något större: att Björnbusarna inte skulle råna eller skada någon, han stod pall och hånar sedan björnbusarna för deras rädsla, deras svaghet.
Jag kan fortsätta räkna upp de otaliga manliga karaktärerna i Ankeborg och undantagslöst härleda deras personlighet och yrke till Mendel-Enks dominerande manlighet. Musse är tuffast och smartast, han står pall ooch behärskar sig och löser gåtor och fångar bovar. Björnligan och Svarte Petter räknas till de sämsta, de kriminella männen som ägnar sig åt stölder och oprovocerat våld. De flesta manliga tillfälliga bikaraktärerna och bakgrundsfigurerna tar till våld vid minsta provokation (T.ex. i Kalle Anka Sommarlov, ”Världens största fiasko” när Kalle störtar ett lånat flygplan in i en lada och genast blir attackerad av flygplansägaren och bonden med stryptag och högafflar) Knattarna är intelligenta pojkar som är ute efter äventyr (”Som alla killar hoppas Knatte, Fnatte och Tjatte att de får uppleva något spännande på sommarlovet..”) och med mod och list tar de sig igenom dessa med hjälp av gröngörlingsboken. De är oftast snälla och hjälpsamma (om än något busiga) men inte heller de drar sig för att puckla på någon med en påk om denne någon förtjänat det (Kalle Ankas pocket nr 313 – Kalle, Joakim och Knattarna misshandlar Björnbusarna med påkar. ”På dem gossar!”.) De är okladerligt lojala mot gröngörlingarna som är en grupp med tydlig hierarki där det hela tiden gäller att bevisa sig och som bara består av pojkar och manliga ledare.
De är fattigast eller rikast, smartast eller dummast, snällast eller elakast och de är alla manliga. Även om Mimmi då och då hjälper Musse med ett fall, Kajsa ibland lyckas överlista några bovar och Farmor Anka faktiskt driver ett eget företag så gör de det klädda som den kvinnliga kvinnan i ”Under det rosa täcket” och det är som Stephan Mendel-Enk skriver: ”Det storslagna, det fantastiska, är förbehållet männen. Det finns delar av det mänskliga registret som bara män har tillträde till - det allra högsta och det allra lägsta.”
Litteratur
Kurslitteratur: ”Kvinnan och maskerna”, Efrat Tseëlon
”Under det rosa täcket ”, Nina björk
”Med uppenbar känsla för stil”, Stephan Mendel-Enk
Om Ankeborg: ”Kalle Anka & c:o” nr 28 till 32 -05
”Kalle Ankas Pocket” nr 307 och 313
”Kalle Ankas Jul-Kul” -74
”Kalle Anka & c:o Sommarlov” -05
”Musse Pigg & c:o” nr 3 -05