Marléne

Har jag förresten berättat att biljetten till Thailand är köpt? Den tionde januari sticker jag äntligen igen! Några månaders hårt pluggande och extrajobbande, sen är det bara att gräva fram thaibyxorna, bikinin och en liten ryggsäck och ge sig av till Arlanda. Sen är det hängmattor, nattbussar, nudlar, skalbaggar, sol och massvis av trevligt folk som gäller i fyra månader. Sitter och lyssnar på thaipop och längtar.


    <--- Om mindre än fem månader sitter jag där.

Idag fick jag 8900 kr av CSN! Whii! Satte mig vid datorn på en gång för att betala räkningar och skulder. 8000 gjorde jag av med under loppet av fem minuter. Whii! Min förmögenhet uppgår alltså nu, åtta timmar och 39 minuter efter inbetalningen, till fantastiska 900 kr! (Och skulder finns det fortfarande fler. Ja, förutom att nästan hela inkomsten också är ett lån, då...) Är det inte underbart att vara student?

Heja Miljöpartiet; 1000 kronor höjt studiebidrag! Då kanske man tom skulle kunna unna sig lyxen att äta nån dag...

Jag gick just hem från Kåren. Som om det var det naturligaste i världen tar jag upp mina nycklar, sätter nycklarna mellan fingrarna och virar kedjan runt handen. Som jag alltid gör när jag rör mig ute på stan ensam på kvällen/natten. För att öka chansen att skada om jag behöver slå. För att kunna sticka ut ögon och punktera pungkulor. Samtidigt har jag full koll på var närmaste ställe med folk är och vilka andra som eventuellt rör sig i närheten.

Det här är ingenting jag tänker på. Jag går inte omkring och är rädd. Jag skyndar mig inte hem med hjärtat i halsgropen. Jag ser mig inte nervöst omkring eller känner mig särskilt illa till mods. Jag knallar lugnt hem med nycklarna i ena handen och ciggen i andra och tänker på kvällen. Eller morgondagen, eller nåt annat. För det är vardag. Om jag, som besitter något så eftersträvansvärt som ett par bröst och en vagina, ska göra något så dumt som att gå ensam ute på natten, dessutom något berusad, så måste jag vara beredd. Beredd på att någon kan komma och försöka ta det som är mitt. Mina tuttar. Min fitta. Min kropp.

När jag går där med mina nyklar och rent reflexmässigt håller koll på folk runt omkring mig gör jag det för att jag vet att det finns folk där ute som ser mig enbart som min kropp. Som ett objekt att eftersträva och erövra. Att stjäla.

Detta "folk" har något gemensamt. De är män.

"Ja, men killar kan också råka illa ut på väg hem från krogen." Ja, självklart. Killar utsätts också för våld. Inte så mycket våldtäkter, men våld. Senast idag på förfesten stod grabbarna grus och pratade om vilka som slagits var, vem som hade blivit sparkad av vilka, och vad man gör om man blir attakerad av flera samtidigt.

Vad har då de som misshandlar män gemensamt? Tja, oftast är de... ja, just det; män.

Mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män. Ja, självklart finns det våldsamma kvinnor. Och självklart finns det oerhört fredliga män. Men jag måste ändå ge Stefan Mendel-Enk en poäng igen. Den manliga könsrollen med tillhörande peniskomplex och våldsbenägenhet gör världen till en mindre trevlig plats. Den manliga normen misshandlar män och våldtar kvinnor. Den manliga normen och dess syn på kvinnan som objekt får mig att ta fram nycklarna och skärpa uppmärksamheten när jag går hem. Utan att ens reflektera över det. För jag som kvinna har lärt mig för länge sedan att mäns sexualitet är mitt anvar.

Har man en alldeles egen fitta, så får man se till att försvara den.

Godnatt.

Här kommer en snabb berättelse om Rhodosresan. Kanske dyker det upp mer bilder senare.