Marléne

Vi gor ett avbrott i Laosrapporteringen for farskare nyheter:

Natten till idag klockan 02.37 gick jag upp for att kissa. Fortfarande halvsovandes trasslar jag mig ur myggnatet, viftar bort attackerande smakryp och staller mig upp. "Voff!" Hjartat studsar till. Jag har vackt och skramt pappsens hund. "Lugn Lucky, det ar bara jag." Han viftar pa svansen och somnar om. Jag gar till badrummet och tander lampan. I dorroppnngen sitter en stor kackerlacka. Jag ryser till, tar sats och hoppar over den med god marginal. Vid mina fotter ror sig nagot stort och morkt. Jag ruskar det sista av somnen ur mig och tittar ner.

Jag har landat tva decimeter fran en stor, svart skorpion.



Snabbt ut igen, nara kackerlackan den har gangen ( den verkar plotsligt inte all lika laskig som bara ett par sekunder tidigare) och vacka pappa. Min hjaltemodiga far tar sig upp, vander en sopkorg upp och ner och slapper den over skorpionen. Fangad. Jag (lite av en hjalte jag med) drar sedan langsamt korgen at sidan.

Dar fick den sitta tills vi nasta morgon fick hjalp av en gammal dam som bor ett par hus bort. Jag visade henne, hon tittade pa korgen, skrattade lite, vande pa den och bar ut den med skorpionen i, skakade ut skorpionen och hogg huvudet av den med en kottyxta. Inge mer med det.

Vi, som ett par timmar tidigare kannt oss handlingskraftiga och modiga i vart hanterande av situationen, kande oss nu istallet som faniga, radda falanger. Men sen ar vi inte uppvaxta i djungeln heller. Coolt var det i alla fall.

(Lugn mamma, alla dessa laskiga djur kommer fram forst nu nar varmen borjar komma. Nar du ska hit, runt december, finns det knappt ens mygg.)

Jag ar nu tillbaka i Thailand. Hos min far i Roi Et, for att vara mer exakt. Anna dumpade jag i Laos. (Hon tog en extrasvang och kommer hit imorrn eller sa.) Skont att vara i ett av mina hem igen. Fortsatter att uppdatera med Laos, en vecka kvar att skriva om.
_______________________________________________________________________________

13/2

Idag traffade vi svenskar som var trevliga pa riktigt. Satt vid floden och plaskade med fotterna, laste och babblade nastan hela dagen. Sen blev det middag pa Organic Farm Cafe med vara nyfunna vanner innan vi som vanligt tog en lugn kvall med te och friends. Anna borjar langsamt ma lite batre och imorgon kanske vi tar oss ivag pa nagon utflykt tillsammans. Trots att hon ger mig flaktpanik varje kvall.

"Jag har hort att det ar smutsigt i Laos"

Godnatt.

(Dar kom det ett par internskamt igen. Forlat.)




________________________________________________________________________________

14/2

Vi har lagt om planerna lite. Ingen elefantfestival, tyvarr. Insag att det blir totalt fyra dagars resande och 40 dollar (vilker ar mycket har) for tva dagars festival. Dessutom sjalv, da Anna inte kanner sig frisk nog att ge sig ut i obygden. Elefanter kommer jag att traffa anda. Flera ggr. Stanar lite extra i Vang Vieng istallet. Det ar som jag kanske tidigare namnt mysigt har.
________________________________________________________________________________

Dagens utflykt blev en promenad pa andra sidan floden. Vi foljde skyltar genom djungel och over risfalt fram till ett berg.





Dar betalade vi en liten slant till en tant pa en bank, fick varsin pannlampa och en pojke med en tandare. Denna pojke slangde sig sedan rakt in i djungeln, over en flod, upp for ett stup och in i ett litet, svart hal i bergvaggen. Vi kampade for att halla jamna steg med mina flippflopps och Annas hals.

Pa med lamporna och in i morkret. Vi maste nastan krypa for att tranga oss genom den lilla oppningen. "Jag vet inte om jag vill det har" sager Anna. Men vi har inget val. Vi ar inne i berget och var pojkguide ar redan pavag genom nasta tranga passage till nasta grottrum. Vi foljer efter.



En tid senare kommer vi ut, smutsiga, svettiga, uppskavda och stolta, en erfarenhet rikare. Grottan i sig var kanske inte den mest fantastiska, men lite cool var det. Och jag stal en glittrig sten fran en av de innersta kammrarna. En varm promenad tillbaka till civilisationen (?) och ett par valbehovliga dopp i floden foljde.



Nu blire middag.
________________________________________________________________________________

Nu har Anna borjat grava i min vaska ocksa. Och slappa in mygg! Och sno allt varmvatten... Och doda mig med flakten. Hjalp mig nagon!

(OBS: Detta inlagg skall lasas med ratt rost for att forstas korrekt. Anna har hotar att fa min blogg nedstangd om jag inte klargor att hon egentligen ar en alldeles fantastisk resekamrat)

(Hjalp!)
________________________________________________________________________________

15/2

Pooldag. Spenderdag. Nice.
________________________________________________________________________________

Aterkommer imorgon. Kram.

Jag vaknar framat tiotiden. Stracker lite pa mig, tar min bok och min vattenflaska och forflyttar mig ut till hangmattan. En timme senare kryper Anna ut ur bungalown och lagger sig tillratta i hangmattan brevid. Jag knallar in pa toaletten och tar en snabbdusch i kallvattnet, letar fram klader, roker en cigg eller tva. Anna duschar, packar en vaska, fixar haret.

Ett par, tre timmar efter uppvaknandet sitter vi pa vespan pa vag mot frukost. Stammisfrukoststallet nere vid havet ligger i och for sig bara 150 meter bort, men pa Koh Phangan ar det langt over gangavstand. Val framme blir det ris och omelett och fruktshake. Frukostritualen tar en dryg timme. Klockan ar nu minst 12. For eftermiddagen finns lite olika alternativ.

Ibland tar vi vespan (Jag kor, Anna ar andrepilot - dvs paminner om att stanga av blinkersen efter svangen och laser cykeln nar den karvar och jag blir sur.) till andra delar av on och lagger oss i solen eller satter oss i skuggan och laser eller plaskar i vattnet pa vackra strander.

 
 


Var lilla vespa tar oss overallt - over bergen till Haad Yao, genom jungeln till Chaluklam, langs kusten till Haad Mae Hat.



Ibland aker vi in till den lilla staden Thongsala och satter oss pa nagon mysig restaurang eller internetar ett tag eller shoppar lite.

Ibland lagger vi oss i skuggan pa en en paradisstrand och far helkroppsmassage for 50 kronor.



Ibland tar vi oss aldrig ifran frukoststallet utan hanger dar hela eftermiddagen, pratar med folk och kanske badar lite.



Ibland aker vi upp till bugalown igen och lagger oss i hangmattorna och laser hela dagen.



Ibland gar vi till Joyfullbar, umgas, ater bananer och spelar biljard.



Framat solnedgangen ar det dags for middag. Dusch, kvallsklader pa och val av middagsstalle. Just idag blev det italienskt inne i Thongsala.

Efter solnedgangen vaknar on till liv. Kvallen startar pa Joyfull. Dit ska vi nu, sa fortsattning foljer... Skal!

Over Thailandska bukten ligger en dimma. Bortom denna dimma finns en annan dimension, en battre varld, en tropisk o ingen klarar av att lamna, en plats dar tiden inte finns - paradiset pa jorden - Koh Phangan.















Vad gor man da har? I forsta hand njuter. Tar det lugnt. Struntar i allt och har det riktigt, riktigt, riktigt bra. Aktiviteter sol och bad, internetande, motorcykelakande, utforskande av on, atande, festande och dansande kan forekomma. Men oftast ligger man bara i en hangmatta och ar LAT. Alla ar vanner, atmosfaren ar fantastisk och allt ar ok.

Till min stora gladje var min favvobar kvar, inklusiva de gamla stamgasterna (Det ar namligen valdigt fa som lyckas lamna den har on igen nar de val kommit hit. Svaret pa fragan "How long have you stayed att koh phangan?" borjar ofta med "I was supposed to leave eight month ago...". Lyckas man anda forflytta sig, sa kommer man, som jag, garanterat tillbaka.)

Har bor vi:



Ibland ar vi pa stranden och solar lite:







Tar oss runt gor vi numera dagtid sa har:



Men oftast hanger vi har - pa varldens basta bar - Joyfull bar:



Dar jobbar Jim (en av de som fastnat) - var bartender, van och fixare:



Den sockersota agarinnan Joy och hennes son (som lag i magen sist jag sag honom):



Nan mer som vuxit till sig ar den galna barhunden Duktig:



Igar var vi pa Black moon party och trampade sand till progtrance fram till gryningen, sa vi har precis atit frukost mer eller mindre till solnedgangen. Nu ar myggorna pa vag och jag vill hem till hangmattan. Nasta gang det ar dansparty kanske jag vagar ta med kameran - da far ni se pa UV-konst!

Pa aterseende  / mene i paradiset, tryggt inbaddad bakom dimmorna.

Efter narmare 30 timmars resande var vi igar kvall antligen framme i Bando Nongwang, Roi Et, Thailand. Min papps halsade oss uppflygen pa terassracket mitt i den paradisiska gronskan. En lang kram, en skvatt tarar och lite pizza senare somnade vi som stockar och sov var forsta ordentliga natt pa lange.

Vi ar idag ute pa var forsta lilla svang in till staden och ska sa smaningom ta ett dopp eller tva i poolen vid hotellet strax utanfor. Sedan ska vi hem till papps igen och lata oss uppslukas av lugnet ett par dagar innan vi beger oss soderut mot hav och fester. Berattar mer vid nasta internetbesok.

Just, for er som inte har sa mycket koll, lite bakgrund:

-Min pappa bor i en liten by i nordostra Thailand (Isaan) sedan 7 ar tillbaka
-Jag har nu akt hit for femte gangen
-Senaste resan till sydostasien var pa nastan ett halvar
-Den har gangen stannar jag i 3,5 manader
-Aker till stor del med Anna, som ser denna del av Varlden for forsta gangen
-Preliminarplanen for resan ar Isaan, soder, Isaan, Laos, Vietnam, Laos, Isaan, Ost, Soder, Myanmar (Burma), Isaan, ChiangMai, Isaan, hem. Typ. Med god marginal for forandringar, forutom att jag maste over gransen ibland for visats skull.

Bah, I go!

Här kommer en snabb berättelse om Rhodosresan. Kanske dyker det upp mer bilder senare.