Marléne

Hur kan annars intressanta ämnen och läsvärda texter bli i det närmaste olidligt tråkiga så fort det finns någon form av "måste" bakom?

I övrigt så tappade jag min lilla älskling i marken idag. Förlåt kära laptop, mitt lilla monster. Tack för att du verkar ha överlevt.

Ta i trä.

Jag gick in i min gamla blogg för att kopiera några gamla resedagbokstexter. Fastnade läsandes massor av gamla inlägg. Jag hade väldigt mycket att säga en gång i tiden - och jag gjorde det bra. Vart tog den där blixtrande intelligensen, den slagfärdiga verbaliteten och de klockrena reflektionerna vägen? Eller är de kanske kvar, men kommer inte längre på pränt för att skrivarlusten gått i dvala? För inte är det väl så att mitt liv har gått och blivit så förbenat tråkigt att jag helt enkelt inte har något att skriva om?

...

Eller?

....

Nej.

Nej. Så är det inte. Det har faktiskt knallat på rätt bra, mitt liv. Jag har skrivit C-uppsats, köpt en dator, jobbat en massa, blivit sambo och bostadsrättsägare, åkt till Bulgarien, åkt till Thailand och kommit hem igen och firat nyår. Med mera. Det är väl snarast så att jag har haft för mycket att göra för att skriva.

Och Nancy dog. Det förändrade mycket i mitt liv. Det förändrade mig. Jag håller precis på att ta mina första stapplande steg tillbaka till den numera ensamma verkligheten efter att ha spenderat ett år i kolsvart förtvivlan och sorg och enbart deltagit i de vaknas värld genom en djup känslomässig dimma. Det måste vara nog nu. Jag måste kunna ta styrka av kärleken och minnena istället för att förgöras av saknaden och sorgen. Det är hon värd.

"Det var ju bara en katt" tänker du kanske. Ja. Och du är bara en människa.