Marléne

Vi gor ett avbrott i Laosrapporteringen for farskare nyheter:

Natten till idag klockan 02.37 gick jag upp for att kissa. Fortfarande halvsovandes trasslar jag mig ur myggnatet, viftar bort attackerande smakryp och staller mig upp. "Voff!" Hjartat studsar till. Jag har vackt och skramt pappsens hund. "Lugn Lucky, det ar bara jag." Han viftar pa svansen och somnar om. Jag gar till badrummet och tander lampan. I dorroppnngen sitter en stor kackerlacka. Jag ryser till, tar sats och hoppar over den med god marginal. Vid mina fotter ror sig nagot stort och morkt. Jag ruskar det sista av somnen ur mig och tittar ner.

Jag har landat tva decimeter fran en stor, svart skorpion.



Snabbt ut igen, nara kackerlackan den har gangen ( den verkar plotsligt inte all lika laskig som bara ett par sekunder tidigare) och vacka pappa. Min hjaltemodiga far tar sig upp, vander en sopkorg upp och ner och slapper den over skorpionen. Fangad. Jag (lite av en hjalte jag med) drar sedan langsamt korgen at sidan.

Dar fick den sitta tills vi nasta morgon fick hjalp av en gammal dam som bor ett par hus bort. Jag visade henne, hon tittade pa korgen, skrattade lite, vande pa den och bar ut den med skorpionen i, skakade ut skorpionen och hogg huvudet av den med en kottyxta. Inge mer med det.

Vi, som ett par timmar tidigare kannt oss handlingskraftiga och modiga i vart hanterande av situationen, kande oss nu istallet som faniga, radda falanger. Men sen ar vi inte uppvaxta i djungeln heller. Coolt var det i alla fall.

(Lugn mamma, alla dessa laskiga djur kommer fram forst nu nar varmen borjar komma. Nar du ska hit, runt december, finns det knappt ens mygg.)