Äckliga gubbar
I förra veckan ställde jag en fråga i min lunardagbok:
För ett tag sedan skickades det runt ett mail med namnisamling för att få svenska landslaget att bära ett "stop"märke på tröjan. Stopp mot trafficing, alltså. Före detta förslag så fanns det två läger: De som ville bojkotta VM, och de som ville rycka på axlarna. Förslaget om märken på tröjan är en utmärkt kompromiss och skulle tillåta oss att njuta av VM med gott samvete. Sverige ("världens mest jämställda land") skulle tillsammans, som land, säga "vi sparkar gärna lite boll med er, men vi är emot trafficingen ni ställt till med för det här". Så VARFÖR har de inte märkena? VARFÖR såg jag inte ett inslag i någon form av media om denna kampanj? VARFÖR? (Och kom inte med något "ja, men de är ju sponsrade, ligger massa pengar i hur tröjorna ser ut, vilka märken som syns..." osv. Vilket företag skulle, om de fick massmedias ögon mot sig, kunna säga nej till att lämna lite plats till ett märke mot trafficing?)
Jag tänker snegla en del på VM i alla fall, men media i Sverige (eller överallt)har hoppat ner ännu ett par pinnhål för mig. (Om de kan komma lägre, de tar nog i botten när som helst..)
Igår ställde SVTs "Agenda" nästan samma fråga. De undrade vart debatten om prostitution och trafficing i samband med fotbollen tog vägen. (Däremot tog inte heller de upp ovan nämnda namninsamling.)
Svaret? "Ja... sportjournalisterna har väl lite svårt att se vad det har med fotboll att göra."
Precis. Vad har det med fotboll att göra? Varför kallas det in 40.000 (inte säker på siffran, det är bara vad jag hört) prostituerade när det är FOTBOLLS VM? Jag trodde folk skulle titta på fotboll, inte degredera kvinnor till objekt och sig själva till slavar under sin egen äckliga sexualitet.
På tal om äcklig sexualitet. Hamnade på en gubbfest häromdagen. En ganska harmlös tillställning med ett gäng byggkillar på personalfest. En av dessa har en son som är en vän till mig. När grabbarna hade mat och vin över bjöd de in sonen och hans vänner, däribland mig.
En bit in på kvällen börjar vi spela kubb. Jag och Lisa mot några av pojkarna och gubbarna. Vi terroriserade motståndarna verbalt (på ett trevligt sätt) när de skulle kasta, liksom de oss. Vi hade riktigt trevligt, tills...
"Höhö, man ser dina bröst när du kastar!" Jag tittar ner. Det är sant, när jag lutar mig fram ser man lite av springan mellan brösten ovanför kanten på mitt linne. Inget att bry sig om, alltså. "Tuttar, tuttar, tuttar, titta de hänger!" Va? Står verkligen den där 50plus gubben och hoppar jämfota och sjunger "tuttar"? Jag ignorerar honom. Han har druckigt mycket vin och rycktes väl med i terroriserandet. Jag förlåter och kastar (och träffar, förstås) och ser till att byta samtalsämne.
5 minuter senare. "Titta, nu kommer tuttarna igen!" Öhm.. "Jag trodde tuttskämt var något för 12-åriga pojkar..." (skratt från publiken, gubben i fråga hörde inget.) Jag ställer mig för att kasta. "Tuttelituttelituttelitutt!" Jag: (lite högre den här gången) "Du ser väldigt gammal ut för att vara under 12." Tystnad. "Höhö, vilken förolämpning! Nu ska du och dina tuttar få! Nu ska vi vinna! Hehe, tuttar!" Jag suckar och går därifrån. "Jag har bättre saker för mig än att vinna i kubb mot ouppfostrade 12-åringar."
Något senare kom han fram och la armen om mig och svamlade någonting. Jag gav honom en blick som fick honom att gå och såg sedan till att vi kom därifrån innan fler av "grabbarna" skulle få i sig lite mycket dricka.
Jag skulle inte ta illa vid mig av en sådan episod om det var ett undantagsfall. Men det var inget undantagsfall - det var en vanlig, svensk, något överförfriskad man. Det är tråkigt att bli påmind om att en stor del av befolkningen inte är annat än förpupertetspojkar som kan roa sig en helkväll med att dricka sprit och säga "tuttar".
Och att det ofta är de som blir våra framtida chefer...
Förutom att världen är knasig, människorna vrickade och det mesta upp och ner, så är det bra. Hade en toppenhelg. Puss.
För ett tag sedan skickades det runt ett mail med namnisamling för att få svenska landslaget att bära ett "stop"märke på tröjan. Stopp mot trafficing, alltså. Före detta förslag så fanns det två läger: De som ville bojkotta VM, och de som ville rycka på axlarna. Förslaget om märken på tröjan är en utmärkt kompromiss och skulle tillåta oss att njuta av VM med gott samvete. Sverige ("världens mest jämställda land") skulle tillsammans, som land, säga "vi sparkar gärna lite boll med er, men vi är emot trafficingen ni ställt till med för det här". Så VARFÖR har de inte märkena? VARFÖR såg jag inte ett inslag i någon form av media om denna kampanj? VARFÖR? (Och kom inte med något "ja, men de är ju sponsrade, ligger massa pengar i hur tröjorna ser ut, vilka märken som syns..." osv. Vilket företag skulle, om de fick massmedias ögon mot sig, kunna säga nej till att lämna lite plats till ett märke mot trafficing?)
Jag tänker snegla en del på VM i alla fall, men media i Sverige (eller överallt)har hoppat ner ännu ett par pinnhål för mig. (Om de kan komma lägre, de tar nog i botten när som helst..)
Igår ställde SVTs "Agenda" nästan samma fråga. De undrade vart debatten om prostitution och trafficing i samband med fotbollen tog vägen. (Däremot tog inte heller de upp ovan nämnda namninsamling.)
Svaret? "Ja... sportjournalisterna har väl lite svårt att se vad det har med fotboll att göra."
Precis. Vad har det med fotboll att göra? Varför kallas det in 40.000 (inte säker på siffran, det är bara vad jag hört) prostituerade när det är FOTBOLLS VM? Jag trodde folk skulle titta på fotboll, inte degredera kvinnor till objekt och sig själva till slavar under sin egen äckliga sexualitet.
På tal om äcklig sexualitet. Hamnade på en gubbfest häromdagen. En ganska harmlös tillställning med ett gäng byggkillar på personalfest. En av dessa har en son som är en vän till mig. När grabbarna hade mat och vin över bjöd de in sonen och hans vänner, däribland mig.
En bit in på kvällen börjar vi spela kubb. Jag och Lisa mot några av pojkarna och gubbarna. Vi terroriserade motståndarna verbalt (på ett trevligt sätt) när de skulle kasta, liksom de oss. Vi hade riktigt trevligt, tills...
"Höhö, man ser dina bröst när du kastar!" Jag tittar ner. Det är sant, när jag lutar mig fram ser man lite av springan mellan brösten ovanför kanten på mitt linne. Inget att bry sig om, alltså. "Tuttar, tuttar, tuttar, titta de hänger!" Va? Står verkligen den där 50plus gubben och hoppar jämfota och sjunger "tuttar"? Jag ignorerar honom. Han har druckigt mycket vin och rycktes väl med i terroriserandet. Jag förlåter och kastar (och träffar, förstås) och ser till att byta samtalsämne.
5 minuter senare. "Titta, nu kommer tuttarna igen!" Öhm.. "Jag trodde tuttskämt var något för 12-åriga pojkar..." (skratt från publiken, gubben i fråga hörde inget.) Jag ställer mig för att kasta. "Tuttelituttelituttelitutt!" Jag: (lite högre den här gången) "Du ser väldigt gammal ut för att vara under 12." Tystnad. "Höhö, vilken förolämpning! Nu ska du och dina tuttar få! Nu ska vi vinna! Hehe, tuttar!" Jag suckar och går därifrån. "Jag har bättre saker för mig än att vinna i kubb mot ouppfostrade 12-åringar."
Något senare kom han fram och la armen om mig och svamlade någonting. Jag gav honom en blick som fick honom att gå och såg sedan till att vi kom därifrån innan fler av "grabbarna" skulle få i sig lite mycket dricka.
Jag skulle inte ta illa vid mig av en sådan episod om det var ett undantagsfall. Men det var inget undantagsfall - det var en vanlig, svensk, något överförfriskad man. Det är tråkigt att bli påmind om att en stor del av befolkningen inte är annat än förpupertetspojkar som kan roa sig en helkväll med att dricka sprit och säga "tuttar".
Och att det ofta är de som blir våra framtida chefer...
Förutom att världen är knasig, människorna vrickade och det mesta upp och ner, så är det bra. Hade en toppenhelg. Puss.
Kommentarer:
Trackback