Marléne

(Ber om ursakt foratt vissa bilder ligger ner, kan inte fixa det vid den har datorn. Ni far vrida pa huvudet, helt enkelt.))

Jag vaknar vid halvsjutiden. Tupparna galer, grannarna ropar, nagon sjunger, faglarna kvittrar, musiken spelar, hundarna skaller. Byn har vaknat. Ett tjut och sedan thailandskt tal ur hogtalarna pa masten mitt i byn. Jag ger upp somnen och drar pa mig en troja. Det ar lite kallt utanfor tacket sa har dags under vintern. Pa med strumpor, en filt over axlarna, en kopp varm, sot dryck i handen och ut pa terassen. Dar sitter vi ett tag och ser solen langsamt krypa upp over hustaket och lysa upp mangotradet och det fantastiska overflodet av bouganvillor i alla tankbara farger.



Sa smaningom stiger temperaturen och jag tar en dusch och ater en yoghurt. Framat atta sitter vi pa flaket pa en pickup och skumpar fram mellan risfalt och vattenbufflar pa vag till ett tempel ute i skogen. Folk skiner upp och skrattar och pekar och ropar till varandra nar de ser att det aker forbi vasterlanningar, "faranger". Jag slanger fram stjarnleendet och njuter av uppmarksamheten, Anna fnissar lite generat och ar alldeles fascinerad. Efter en kvart ar vi framme. Nu ska det matas munkar! Bunsaen, min fars livskamrat, delar ut var gava "tambon", bestaende av ris, i munkarnas matkarl.



Bakom buskarna pagar en ceremoni, folk donerar pengar, mediterar och umgas. En munk sitter framfor en massa folk och pratar i en mikrofon. Ibland skrattar han till. Aven mitt i sangen senare avbryter han for att skratta at nagonting. Stamningen ar vanlig och tillatande.

Andra munkar ar ute och minglar, daribland Bunsaens bror, som kom forbi oss for att prata lite och fa ciggaretter.

 

Runt i skogen springer barn och hundar och leker. Efter ceremonierna samlas folk runt oss for att titta pa farangerna. De tycker att vi ar vackra; "soae, soae!". De pratar thai med oss, vi ler och ser ofarstaende ut, de fortsatter prata. Nagra ord lyckas jag uppfatta och nagan form av vacklande och bristfallig, men vanlig,  kommunikation uppstar. De bjuder pa ortte och tar kort pa oss, vi tar kort pa democh alla skrattar. Nar alla har fatt titta pa oss, skrattat med oss och fotat oss och fortatt att vi inte forstar mycket av vad de sager blir skaran runt vart bord mindre igen och vi drar oss darifran. Upp pa flaket igen och skumpa hemat. Ett par kor korsar vagen sa vi maste stanna.



Val hemma satter vi oss pa terassen med varsin bok, lysnar pa faglarna och byljuden och njuter av vadret, lugnet och skonheten.

_________________________________________________________________________

Eftermiddagen agnades sedan at poolhang och telefonshopping.

 

Nu blire hem till papps igen och ata varrullar. RIKTIGA varrullar. Puss pa er.