Då var det dags för London
Dagen efter att jag kom hem från sjöslaget gick ett plan från Västerås flygplats till Luton utanför London. Några månader tidigare hade jag köpt en biljett till detta plan. Nämnda biljett var spårlöst försvunnen när jag så småningom kravlade mig ur sängen på tisdagseftermiddagen. Man skulle kunna tro att jag fick panik, men det var jag för bakis/full/trött för. En massa segt fixande och donande senare var i alla fall allt ordnat och jag hade ordnat någon form av packning trots kaoset i lägenheten. Onsdag morgon beger jag mig iväg till flyget. Ett par timmar senare befinner jag mig i London, för första gången i mitt liv.
Lisa Sundnäs, min vän sedan gymnasiet som nu bor och pluggar i London, mötte mig vid Victoria Station. Därifrån bar det iväg till en pub (”Wiii, man får röka inne i det här landet!”) och sedan iväg till zon 3, där hon bor. Lite mat och dusch och sen bar det iväg på en extremsnabb turistsväng genom stan där vi sprang förbi det mesta man bör se. Bilder tog vi med Lisas kamera och hon underlät att informera om att hon har sladden i Sverige och alltså inte kan skicka bilderna till mig förrän i jul, när hon kommer hem. Men fina bilder blev det.
Dagarna gick fort, vi sprang runt på stan, shoppade lite, åkte tunnelbana, hängde med hennes huskamrater (de är 9 studenter från alla möjligt hörn av världen som delar på ett radhus - trångt och mysigt), tittade på saker man ska se (bl.a. Isak Newtons minnesgrej i Westminster Abbey - och det finns faktiskt inget äpple där.), satt på pubar, rökte vattenpipa, promenerade, åt en massa god mat, mm, mm. Tre trevliga dagar med andra ord. (Trots att ”du kan vara..!” och ”Din mamma..!” –skämt inte funkar lika bra på engelska.)
Plötsligt var de över och jag skulle hem mitt i natten. Förutom att de stal min lypsyl i säkerhetskontrollen (”flyg in planet i huset där, annars mjukar jag upp dina läppar!”?) så hade jag som tur var världens flyt hela hemresan (biljett nr 11 vid incheckningen!). Så trött som jag var då hade jag inte klarat av nåt krångel. Framåt 11-tiden lördag morgon kom jag hem till min soprumsstinkande lägenhet efter en helt sömnlös natt. (Var dock på benen igen framåt kvällen och stack till Pluto på house-kväll följt av en hel natts holly-dolly och babbel.)
London är mysigt, det var jättetrevligt att leka lite med Lisa, hennes vänner är charmiga (och tycker jag är snygg, såklart =) ) och det känns bra att kunna pricka av London på listan över resmål kvar att besöka. Men, ärligt talat, det är faktiskt bara en stor stad.
Mer om LondonLisa i hennes blogg – www.sundnas.blogg.se
Puss och kram
Lisa Sundnäs, min vän sedan gymnasiet som nu bor och pluggar i London, mötte mig vid Victoria Station. Därifrån bar det iväg till en pub (”Wiii, man får röka inne i det här landet!”) och sedan iväg till zon 3, där hon bor. Lite mat och dusch och sen bar det iväg på en extremsnabb turistsväng genom stan där vi sprang förbi det mesta man bör se. Bilder tog vi med Lisas kamera och hon underlät att informera om att hon har sladden i Sverige och alltså inte kan skicka bilderna till mig förrän i jul, när hon kommer hem. Men fina bilder blev det.
Dagarna gick fort, vi sprang runt på stan, shoppade lite, åkte tunnelbana, hängde med hennes huskamrater (de är 9 studenter från alla möjligt hörn av världen som delar på ett radhus - trångt och mysigt), tittade på saker man ska se (bl.a. Isak Newtons minnesgrej i Westminster Abbey - och det finns faktiskt inget äpple där.), satt på pubar, rökte vattenpipa, promenerade, åt en massa god mat, mm, mm. Tre trevliga dagar med andra ord. (Trots att ”du kan vara..!” och ”Din mamma..!” –skämt inte funkar lika bra på engelska.)
Plötsligt var de över och jag skulle hem mitt i natten. Förutom att de stal min lypsyl i säkerhetskontrollen (”flyg in planet i huset där, annars mjukar jag upp dina läppar!”?) så hade jag som tur var världens flyt hela hemresan (biljett nr 11 vid incheckningen!). Så trött som jag var då hade jag inte klarat av nåt krångel. Framåt 11-tiden lördag morgon kom jag hem till min soprumsstinkande lägenhet efter en helt sömnlös natt. (Var dock på benen igen framåt kvällen och stack till Pluto på house-kväll följt av en hel natts holly-dolly och babbel.)
London är mysigt, det var jättetrevligt att leka lite med Lisa, hennes vänner är charmiga (och tycker jag är snygg, såklart =) ) och det känns bra att kunna pricka av London på listan över resmål kvar att besöka. Men, ärligt talat, det är faktiskt bara en stor stad.
Mer om LondonLisa i hennes blogg – www.sundnas.blogg.se
Puss och kram
Kommentarer:
Postat av: Lisan
Miss you alreday my love!
Trackback