Marléne

"Fan vad fint väder! Och sprit har jag, och glad är jag! Jag vill hänga i en park ha kul med ett gäng vänner!"

"Ne, det blir svårt med tågen imorgon"
"Vet inte, det är ju söndag..?"
*ingesvar*
"Ska jobba imorrn"
"Nja, känner mig kanska trött"
*ingesvar*
*ingesvar*
"Öhm..?"

Jaha. Det var det glada humöret. Titta på TV?

Folk är SÅ FÖRBANNAT JÄVLA TRÅKIGA! Dagens besvikelse är ingen engångsföreteelse.

"Ska vi ta en sista minuten imorrn?"
"Nje, vill gärna ha lite pengar kvar i slutet av månaden."

"Ska vi spela biljard?"
"Jag vet inte, jag hade tänkt gå hem och laga middag"

"Ey, ska vi köpa några öl och hänga i parken?"
"I Parken? Är det inte bara alkisar som hänger där?"

"Ey, ska vi köpa några öl och hänga i parken?"
"På en tisdag? Är det inte bara alkisar som dricker på tisdagar?"

"Ska vi hoppa på ett tåg till Stockholm och se vad som händer?"
"Hehe"

"Till Säffle, då?"
"Öhm?"

Nästa problem är PENGAR. Vad man är gör så kostar det. Oftast över hundringen, ibland över tusingen. Speciellt när man gör något med någon av ovanstående tråkmånsar, för de vet inte att uppskatta det roliga i misären att vara fattig.

Och så ORGANISATIONEN. Krogarna stänger två, och öppnar inte alls på sön, mån, tis. Bussarna går sällan, tågen slutar gå, biljetter ska köpas i förväg..... Osv.

Men grundproblemet är fortfarande folket. Allt går att ordna om man bara försöker. Och är man med rätt folk kan man ha skitskoj helt gratis på hemmaplan.

Var fan är rätt folk då? JAG HATAR SVENSKAR!

Jag ska inte påstå att jag ALLTID är på på allt. Jag har också skola, jobb och pengabrist ibland. Men oftast är jag på. Om någon överhuvudtaget någon gång har ett förslag.

Och visst finns det folk som är på då och då. Men allt för ofta slutar gott humör och aktivitetslust med ensamma kvällar framför datorn/tv:n. Nej, jag ringer inte alltid alla. Jag har inte råd. Dessutom tar energin tillslut slut av alla "nej". Någon som lekt omvända "ska vi...?"-leken? Så känns halva livet.

Bejaka, för fan! BEJAKA!