Marléne

Jag får ibland, helt förståligt och ganska naturligt, frågan "vad pluggar du?". Man kan tycka att svaret på detta borde vara ganska enkelt. Det är det i det här fallet inte. Samtalet brukar fortsätta ungefär så här:

"Ekonomi för Hållbar Utveckling"
"Va?"
"Ekonomi för Hållbar Utveckling. Ekologisk Ekonomi, typ."
"Vad betyder det?"
"Ehm...."

alternativt;

"Ekonomi för Hållbar Utveckling"
"Va?"
"Ekonomi för Hållbar Utveckling. Ekologisk Ekonomi, typ."
"Jaha"
[pinsam tystnad]


Jag sitter just nu med min B-Uppsats i ämnet och kom fram till att den teoretiska referensramen i uppsatsen skulle kunna förklara på ett ungefär vad det är jag håller på med i skolan. Så nedan följer nämnda kapitel ur uppsatsen, ännu ej färdigställt, skrivet tillsammans med Rose-Marie och Cecilia i min klass. Först också en del av kapitlet "Vetenskapligt synsätt", då jag under starten av kursen hade lite diskussioner kring vissa av dessa begrepp med några av mina läsare.  De är nu utredda. Också detta kapitel skrivet i gott samarbete med mina kära klasskompisar.

Håll till godo.

(Bidde lite knasigt när jag klistrade in, men det får ni stå ut med)

Vetenskapligt synsätt

 Epistemologi, kunskapsteori, är den filosofiska gren som studerar hur vi vet det vi vet. Den försöker främst svara på frågor som handlar om vad kunskap är, hur denna kunskap kan inhämtas, vad människan kan ha kunskap om, samt om kunskapen främst vilar på mänskliga sinnen eller på förnuftet. Vidare handlar epistemologin om att kunna bevisa att kunskapen är sann. Epistemologin har gett upphov till olika filosofiska skolor. Den skiljer sig från ontologin som främst behandlar frågor om vad som existerar och vad det betyder att någonting existerar.  

Hermeneutiken och positivismen är två vetenskapsteorier inom epistemologin som i stort sätt står i motsättning mot varandra. Positivismen domineras av uppfattningen att det går att eliminera all inverkan en forskare kan ha på en undersökning så att resultatet kan ses som en objektiv sanning. Denna uppsats bygger på en hermeneutisk grundsyn. Hermeneutik betyder tolkningskonst eller tolkningslära och till skillnad från positivismen menar förespråkarna för detta synsätt att det finns många sanningar. Detta beror på att alla samhälleliga fenomen medvetet eller omedvetet tolkas av aktörerna och att man inte kan komma ifrån den världsbild och teoretiska referensram man bär med sig.[1]

Hermeneutiken grundar sig på idén om förförståelse och att det som ska presenteras alltid har en relation till ett större sammanhang. Människan beskriver själv och tolkar sin omgivning, vilken alltid möts med vissa förutsättningar. Det är alltid mot bakgrund av dessa förutsättningar som människan förstår något. Förförståelsen påverkas av bland annat aktörernas personliga tidigare erfarenheter, förväntningar och lärdomar.  

Det är därför viktigt att forskaren tydligt beskriver sin förförståelse och gör läsaren uppmärksam på vilka grunder och utgångspunkter hon eller han haft, för att dessa sedan ska kunna beaktas i tolkningen av undersökningen och resultatet.[2] Detta betyder att vi i arbetet med denna uppsats kommer att tolka vårt material enligt den förförståelse och teoretiska referensram vi har sedan tidigare. Uppsatsens analys och slutsatser kommer vara vår tolkning utifrån vår förförståelse och världsbild, vilka grundar sig framförallt på ekologisk ekonomisk teori (se mer under kapitlet ”teori” nedan). Dock kommer vi under arbetets gång ständigt sträva efter objektivitet och undvika snedvinklingar och personliga värderingar.

Ekologisk ekonomi

 

Som studenter på programmet Ekonomi för hållbar utveckling förankras vårt synsätt i huvudämnet ekologisk ekonomi. Vår teoretiska referensram, de ”glasögon” vi granskar genom, bygger på ekologisk ekonomisk teori, vilken har vuxit fram som en kritik mot den ledande neoklassiska ekonomin. I den neoklassiska världsbilden är ekonomin en sak för sig, frikopplad från samhälle och miljö. Ekologisk ekonomi är ett tvärvetenskapligt ämne som istället strävar efter ett helhetsperspektiv (holism), ett mer pluralistiskt grepp. Istället för att fokusera på ett ämne i taget binds här miljö, ekonomi och samhällskunskap samman. För att nå en hållbar utveckling är det detta möte som bör eftersträvas.

   

Det som kanske är mest karakteristiskt för ämnet är att miljön och dess begränsningar anses vara överordnad ekonomin. För att få ett hållbart samhälle måste miljön involveras i alla beslut.[1]  

I det neoklassiska synsättet antas individen bete sig som en ”Economic Man”. Det betyder att han/hon ständigt strävar efter att maximera välfärden för sig själv, det vill säga alltid maximera sitt egenintresse. Detta agerande ger även nytta till kollektivet eller samhället. Det gör att marknaden alltid kommer att reglera sig själv med hjälp av ”den osynliga handen”. Blir det brist på en naturresurs kommer den fria marknaden lösa problemet. Resursen kommer att bli dyrare och dyrare på grund av ett stigande marknadspris, vilket kommer att minska trycket på resursen och leda till en effektivare användning av naturresurser. Det kommer dessutom att sätta fart på människors uppfinningsförmåga att skapa ett alternativ till resursen.[2] Vidare kan mänskligt tillverkat kapital såsom produkter, kunskap och teknologi ersätta naturkapital (alla naturresurser såsom skog, mineraler, vatten). Med detta synsätt behöver vi överhuvudtaget inte oroa oss över naturkapitalet så länge vi har substitutionsmöjligheter.[3] 

Enligt Peter Söderbaum, professor i ekologisk ekonomi, fungerar inte neoklassikernas resonemang på så komplexa samhällsproblem som miljöproblem eftersom många miljöeffekter är irreversibla eller svårvändbara. Klimatförändringar leder t ex till att vissa arter försvinner, vilket kan visa sig få stora negativa effekter. Har en art väl försvunnit kan den ju inte komma tillbaka igen, även om vi skulle kunna skapa perfekta förutsättningar för den.

Ekologisk ekonomi ifrågasätter ”Economic Man” och byter ut denne till ”Political Economic Person”. Detta innebär en bredare människosyn, där vi inte alla alltid är ute efter att maximera vår egen bekvämlighet, utan att också andra aspekter spelar in i de val vi gör.  Även jakten på ekonomisk tillväxt och hög BNP ifrågasätts. Hur ska vi kunna ha en obegränsad ekonomisk tillväxt på en begränsad planet?[5]

Ekonomisk tillväxt anses av neoklassikerna vara en grundförutsättning för ett bra miljöarbete. För att kunna göra miljöförbättringar krävs resurser, vilka genereras av den ekonomiska tillväxten. En hög konsumtion av tjänster och produkter anses av neoklassikerna skapa förutsättningar att bedriva ett gott miljöarbete. Beviset på detta är att ju rikare ett land är, desto mindre miljöproblem tenderar de att ha.[6] Miljöbelastningen per BNP-enhet antar enligt många neoklassiker formen av ett uppochnedvänt U, den s.k. MiljöKutznetskurvan. Den visar att en utveckling som från början går åt fel håll, kan bli bättre längre fram. När tillväxten inleds ökar påfrestningen på miljön räknat per BNP-krona. Sambandet mellan tillväxt och miljö är alltså negativt i början. Men när BNP har uppnått en viss nivå per person förändras sambandet så att miljöpåfrestningen minskar i takt med att välståndet fortsätter att öka. Än så länge har vi ett negativt samband, men i och med ökad tillväxt kommer vi att nå en vändpunkt och sedan är alla samband positiva.[7] 

Ekologiska ekonomer menar att neoklassikerna blundar för miljöproblemen med sitt ”det-löser-sig-så-småningom”- resonemang. De menar dessutom att MiljöKutznetskurvan inte är relevant, delvis eftersom det inte finns bevis på att sambandet mellan tillväxt och miljöförstöring verkligen stämmer. Den största anledningen är dock att kurvan endast mäter per BNP-krona, istället för att mäta i absoluta tal. Ty, även om miljöförstöringen minskar i förhållande till BNP, betyder inte det automatiskt att det faktiska miljöslitaget minskar. Med utgångspunkt i ett miljöperspektiv är det de absoluta värdena som är av betydelse. Det är alltså troligt att det faktiska miljöslitaget tilltar när tillväxten ökar. Ytterligare kritik mot kurvan är att den inte visar att miljöproblemen i ett rikt land flyttas över till vissa utvecklingsländer, vilket i många fall sker i praktiken.[8]

 En hållbar utveckling förutsätter att fördelningen av jordens resurser ska vara alla till godo, både geografiskt och tidsmässigt. Kommande generationer har rätt till en oförstörd jord med ett globalt fungerande ekosystem. De har också rätt till de naturresurser som finns lagrade på den här planeten. Mänskligheten i dag på denna planet måste anpassa sig till detta. Naturkapitalet ska inte bara bevaras, det ska helst öka. Mänskligt tillverkat kapital kan inte ersätta naturresurser, utan endast komplettera.